Om genus, djur och natur

Allmänt / Permalink / 0
Jag brukar kalla allt och alla för genusdjur, mest på skoj, vilket jag hoppas att ni förstår. Själva ordet har däremot inte uppstått i vakuum, hämta kaffe så ska jag förklara. 
 
När jag läste till ekonom på uni för några år sen blev jag uppmärksammad på detta med externa influenser i bland annant organisationsteorin av ingen mindre än självaste Kjell-Arne Rövik som tar upp fenomenet i kioskvältaren Managementsamhället (handen upp om någon mer än jag fick ont i käften av att presentera kapitel 6 och dess förbannade fäbless för begreppet rehierarkisering?!) där han menar att man gärna stödjer sig på externa referenser och begrepp inom ekonomin och därmed andra diskurser (till exempel hur offentlig förvaltning influeras av näringslivet iom NPM-teorier mm). Till exempel går trenderna i vågor - den biologisk/medicinska att tala om en organisation som en organism för att förklara de processer som sker i den, liksom man andra gånger hänvisar till militära rutiner och strategier (hierarki, rapportering) för att presentera en lösning även om organisationen i sig kanske ägnar sig åt något helt annat typ säljer ventilationsutrustning eller så kanske man stödjer sig på tekniska jämförelser eller något annat som passar för att illustrera sin poäng. Och moder natur kan fan aldrig slippa att bli benchmarkat mot i allt från bilreklam till feminism. Särskilt inte när det gäller feminism, kanske det bör nämnas. På båda sidorna.
 
"XX är inte naturligt" vs. "det är bara lite yy, hur naturligt som helst ju" lyder oftast de ytligaste av argument. Ja men babushka, hur kan argumentera mot natuuuren?!
 
Eh, enkelt. Allt som är naturligt är inte nödvänigtvis _önskvärt_. Alltså är frågan huruvuida något är naturligt för att accepteras helt fel jävla sak att fokusera på. Till exempel, till saker som är helt naturliga:
 
* Att bajsa i skogen (vill vi att ALLA börjar bete sig som Mattias eller?)
* Våldtäkt (i princip alla katthonor blir tvångspåsatta, ankors könsorgan har evolverat i sin form för att det är så vanligt förekommande med överraskningssex inom arten, havsuttrar hobbyknullar sina egna honor men ibland även babysälar till döds ibland upp till en vecka  efter att offret är dött (!), delfiner som alla älskar till förbannelse är riktiga kräk som i rekreationssyften omringar en hona  som kommit ifrån sina polare och går loss på henne och de tycker inte att människor är fy skam heller alla gånger) 
* Att äta sin avkomma (grisar, chimpanser, surikater och säkert 5000 miljoner arter till)
* Att sätta på sin omedelbara släkt i rakt upp och nedstigande led (lämna en löptik med hennes kullbror eller farsa så ska ni få se på Fritzl)
* Att knarka (kattmynta, någon?)
 
Helt naturligt, liksom det inte är en mänsklig social konstruktion att 2 manliga individer adopterar en unge tillsammans eller att manliga individer tar hand om avkommor, fiskmåsar delar till exempel barnomsorgen 50-50. 
 
Vad är då min poäng? 
 
Jo, den är att vi varken är delfiner, fiskmåsar eller uttrar och att vi ska sluta fucking använda naturargumentet, ok? 
 
Fråga istället om någonting är smart, hållbart, pragmatiskt, ekonomiskt eller önskvärt ifråga om könsroller så får vi en friskare debatt. 
 
Till exempel: att ha hår under armarna är naturligt för kvinnor men är också en smaksak.
 
Istället för att argumentera huruvida det är naturligt av en pappa att stanna hemma med sin bebis, fråga huruvida han är överens med sin partner, hur det går ihop för dem ekonomiskt och huruvuda man ens kan hitta på  en enda regel utöver den om att alla borde få välja själva som kan inrymma alla pars behov,önskningar och livssituationer. 
 
Vänd på det, skärskåda ur alla vinklar bryt ner och bygg upp igen och komplettera med nya element från vetenskapen, känslorna (bara en idiot hävdar att den resonerar 100 % logiskt, fråga nobelpristagaren Daniel Kahnemann om ni inte tror mig), den officiella statistiken, livet vad som helst - men snälla håll käften om naturen. 
Till top