Om privat och offentligt

Allmänt / Permalink / 0
Ett privat bolag kör en reklamkampanj och det rasas, en barnmorska vägrar göra sitt jobb och vi väntas "föra ett seriöst samtal om etiska dilemman". Av samma orsak, bör tilläggas! Jag ser mycket missriktad ilska och en lika stor portion onödigt överseende pga ett vanligt missförstånd/ovilja att beakta ägande.
 
Så idag ber jag er att fundera både en och två gånger på vad ni kritiserar och försöka formulera det i en mening. Till exempel, istället för att säga att jag är emot "all things genus" kan jag specificera det något såhär:
 
"Jag ogillar i första hand användande av skattepengar till vetenskapsvidrig tvångsmässig medborgarindoktrinering baserad på vetenskapsföraktande genusteori, i andra hand allmänt prånglande av genusteori som någon slags sanning och i tredje hand en normalisering av den nya genusteoribaserade normen". 
 
Varför delar man upp det så? Jo, för att förstå att drivkrafterna och påverkansfaktorerna på de olika nivåerna skiljer sig och att det således krävs olika mål och medel för att nå önskade resultat. Varför väser jag okvädesord när Genusfotografen föreläser för Skatteverket men försvarar (nåja, delvis åtminstone) Åhlens val av  pojke i en Luciakampanj? 
 
Jo, för att det förstnämnda är offentligt och bör således avkrävas ansvar inför oss medborgare som finansierar dess existens medan det sistnämnda är ett privat bolag där man alltid har ett val att låta bli sin finansiering av verksamheten i egenskap av kund. 
 
Jag har per se inga problem med till exempel djupt religiösa personer som utbildar sig i obstetrik för att sen vägra delta vid abortvård. Jag har däremot feta problem när dessa hävdar någon form av berättigande i den offentliga vården som istället utgår från patientens behov och rättigheter. 
 
Jag gillar frihet. Yttrandefrihet. Ekonomisk frihet. Religionsfrihet. Moralisk valfrihet. Negativ frihet dvs friheten att slippa förhålla mig till religion, moral etc. som krockar med min egen. just därför är ägandet centralt i varje fråga som diskuteras. Det är inte abort vs. abortotstånd eller normbrytande vs. normativa yttringar i media som ens är kärnproblemen utan "vem är ansvarig?" och "på bekostnad av vem?".
 
Jag förstår att gränserna ter sig diffusa i ett land som Sverige med lång historia av socialism och ett upplevt behov att för alltid cementera en slags allmän moral som alla avkrävs någon slags upprätthållande av men finner det fortfarande oerhört kontraproduktivt att föra veritabla korståg mot privata bolag och samtidigt se mellan fingrarna gällande saker vi faktiskt kan och bör påverka. Det är den enda maktanalys jag vill se mer av framöver. 
 
 
 
 
Till top