Om genusvirus

Inom organisationsteorin finns ett begrepp som kallas virusteori - en förklaringsmodell som antyder att idéer är viruslika,att de smittar en organisation när denna kommer i kontakt med "idébärare" (kan vara externa personer eller någon inifrån som "smittats" på någon ideutbytesarena- tänk glättig typ som varit på inspirationsfrukost om agila metoder och blir tjatar hål i huvet på ledningen att alla dör om firman inte genast sätter en proverbial slägga i de senaste 30 årens strukturer, metoder och mål säger upp lokalerna och blir en modern virtuell thought leader extraordinaire) och sätter då eventuell immunitet på prov hos den smittade organisationen (om denna är avigt inställd till förändring, typ familjeföretagaren som minsann jobbat med penna och block hela livet och det har gått så bra så) alternativt ligger latent tills motståndet är försvagat och ett utbrott kan ske (omvärldsfaktorer typ finanskris och ny teknologi som kräver förändring och driver på radikala svängar man aldrig hade gjort om anpassningstakten hade hållits jämnt över tid). När viruset väl brutit ut kan det inaktiveras, reaktiveras eller mutera beroende på omständigheter. 
 
Och vad kan bättre definieras som organisation än ett samhälle? En grupp förenad av geografisk hemvist, ekonomiska intressen, språk och kultur. Och ni ska se att virusteorin håller i samhällsfrågor med. 
 
Kolla bara genusjug..förlåt, Liberalerna. En gång ett parti som skrek sig hesa om personligt ansvar, på klassiskt liberalt vis. Ansvar att lära sig språket, sköta skolan osv har gjort helt om och åberopar generella maktstrukturer för att rättfärdiga sin inskränkning av individens handlingsutrymme, något som är fullkomligt oförenligt med liberal teori. Att det sker efter en ganska omfattande "rosa våg" som härjade när vår feministiska regering (varför tror ni de kallar sig det först efter att ha tillskansat sig makten förresten? för begreppet feministisk utrikespolitik/regering var ingenting de gick till val på!) var i opposition i 8 år och det fanns någon slags uppfattning om att feministiska idéer kunde klassas som underdogs med visst motstånd från etablissemanget förvånar mig inte ett dugg. Ta Birgitta Olsson - eller patient zero som vi kan kalla henne och hennes egen förkortade föräldraledighet som hela Sverige slöt upp för att försvara. "Barnet har ju en pappa!" "Vilket dinosaurietänk att en mamma är sämre om hon jobbar" "BRÖSTPUUUUUUMP!" skrek både höger och vänster. Sen fick de välja själva och febern sjänk till normaltemp.
 
Däremot har strukturtänket infiltrerat den borgerliga sfären vilket gjordes tydligt när Liberalernas Maria Arnholm, Gulan Avci, Birgitta Olsson mfl började propagera med full kraft för att individen inte längre förtjänar förtroendet att styra sitt eget liv. Vänstertankar om strukturer (och att det öht kan finnas auktoriteter som kan göra bedömningen om vad som är en hållbar vs ohållbar struktur), representation och den av bland andra SCB motbevisade 3,6 MKR mindre i livslön-tesen används så flitigt som argument att "liberalernas" ansikten hhade kunnat bytas ut mot valfri sosse, miljöpartist eller fia utan att innehållet hade behövt justeras. Alva Myrdal-feminismen is back with a vengeance och förskoletvång diskuteras på "Liberalernas" landsdagar. 
 
De röstade tillsammans med S MP och Vpk fram den tredje pappamånaden och blir upphetsade bortom vad som kan anses hälsosamt att driva på en tredelning och på sikt fullständig individualisering av föräldraförsäkringen. Centern hakar glatt på i omröstningen om att avskaffa vårdnadsbidraget, åter igen utan att stanna till en nanosekund och fundera vad det betyder  att de röstar med etablerade och neovänsterpartier. Inte ens moderaterna står pall - ta en titt i partiprogrammets jämställdshetssektion där vänsterviruset försiktigt börjar visa små kliande utslag i språket - inklusion, problematisering av mäns låga uttag, obetalt hushållsarbete oh glastak.
 
Vidare är det oroande att personkulten är så stark kring exempelvis Olsson som nästan tvångsväljs till partiledare av samtliga ledarsidor när det vankas partikongress är också rätt obehaglig givet att detta är i Sverige där vi säger oss stå över persondyrkan och gärna slår oss för bröstet och hävdar att vi är fritänkare i världsklass. En idébärare som oemotsagd får sprida vilket innehåll som helst rättfärdigad av personliga egenskaper är livsfarlig. Vi har sett detsamma med Schyman, Löfvén, Fridolin och i begränsade kretsar även Åkesson. 
 
Samtidigt rider andra vänsterbegrepp in på den kollektivistiska vågen och roffar åt sig existensberättigande och diskussionsutrymme för frågor som trygga rum, revision av historia och vetenskap och stärker därmed idén om värdegrundens okränbara överordning - biologi finns inte, vetenskap är ett vitt cisheteropåhitt med nykolonialistisk förtryckaragenda och ideer är en valuta som alltid konverteras 1:1 vare sig de är förankrade i århundraden av vetenskap eller blir till i en aktivistbloggares dreadlockskrönta knopp i ett haschrus  . En genusbloggare eller förskolepedagog kan således obekymrat utmana överläkare, barnpsykologer och andra tyngre auktoriteter med plattityder på ett sätt som få andra discipliner hade tillåtit. Att viruset muterar och befäster sin makt över det infekterade värddjuret, samhällskroppen framgår med skrämmande tydlighet för dem som fortfarande har kvar ett visst mått av kritiskt självständigt tänkande. 
 
Det här landet måste sluta dölja nysningarna som ett envist barn som hävdar att hon mår bra och ta en alvedon av klassisk vetenskap och marknadsekonomisk teori. 

Galopperande skattefinansierad ignorans (varning: textvägg)

Allmänt, dumheter, feminism, genus, indoktrinering, skattefinansierad hjärntvätt / dumheter, feminism, genus, pseudokamp, väderkvarnar / Permalink / 0
Om jag bara kunde behålla ett av mina sinnen skulle synen vinna en jordskredsseger. Dels för att ett liv utan visuell skönhet vore otänkbart, men till stor del för att jag skulle kunna fortsätta läsa böcker och därför aldrig sakna något i livet. Som utfattigt barn i Sovjet med en mamma som basade över ett stort tryckeri och hade jobbat i bokhandel blev böckerna en väg till allt som var bortom räckhåll för de allra flesta av oss. 
 
Ingen stund på dagen var så efterlängtad som att få lyssna till mormors eller mammas röst och få förhandla, kräva, böna och be - snälla bara ett kapitel till av Jules Verne, Tusen och en natt eller Mark Twain varvat med grekisk mytologi och mammas ofta tunga och sorgsna val som Zheleznikovs "Chuchelo" som hon sålde in med att dra fingret längs pärmryggen, humma lite och konstatera "du är nog inte redo för den här" tills jag pläderade att det är jag viiisst, ge mig en chans, snälla vi provar! 
 
Jag hade fått min dos tragedi, svek, döden, rasism, mobbing, djurplågeri, feodalism och slaveri långt innan jag fyllde fem och vi kunde älta ett och samma ämne i veckor. Fanns det verkligen de som tyckte att det var ok att plåga människor bara för att de var svarta ? Hur kan man vara elak mot någon bara för att personen är fattig? Varför fick inte ett par som älskade varandra vara tillsammans? Vad händer efter döden? Mänskligheten har lidit så länge den har existerat och ingenstans återges ett lika brett spektrum av perspektiv som i den klassiska litteraturen.Inget lär barn empati och medmänsklighet som böcker, för ingenstans får de möta så många öden och personligheter. 
 
Därför kändes det som ett slag i magen att läsa ett bejublat inlägg på det feministiska instagramkontot kvinnohat igår, där en förskolepedagog kvittrar om hur alla böcker i förskolans bibliotek har blivit screenade av en genuspedagogoch hur de som inte klarat eldprovet hade plockats bort. 
 
Inlägget finns att läsa här:
 
 

Jag upplever en hög medvetenhet hos de flesta av mina kollegor när det kommer till genus och jämställdhet samt har en väldigt genusmedveten chef som ställer krav på oss. Det tycker jag personligen är väldigt befriande och viktigt att det kommer från ledningen. Vi skapade till exempel ett bibliotek på förskolan och alla böcker och filmer är kontrollerade av en genuspedagog. Biblioteket ska vara inkluderande där alla barn kan vara representerade. Det är viktigt att böcker och filmer som barnen kommer i kontakt med är inkluderande. Det betyder inte att vi går miste om härliga gamla klassiker med blonda gossar i huvudrollen. Jodå, den oron har jag stött på... Det finns - i massor redan. Det vi får OCKSÅ är böcker med olika sorters familjer, barn i rullstol, böcker där olika hudfärger finns representerade, starka flickor, ord som hen m.m. Det kan bli bättre. Och ja, vissa böcker väljs bort på grund av att de cementerar könsroller eller använder ett språk som är väldigt stereotypt. Men det gör inte biblioteket fattigare. Vill man till varje pris att ens barn ska läsa såna böcker så är det bara att köpa och läsa dem hemma. Men på förskolan hör det faktiskt inte hemma. Vilka böcker läser ni för era barn? Vilka filmer ser ni? Finns det bra barnprogram ni rekommenderar? Min treåring tipsar om sina favvisar just nu: Bok: Kivi och den gråtande goraffen (uppföljaren på Kivi och monsterhund) Film: Vännernas stad - tomtetrassel Barnprogram: Sannahs ateljé SVT Att använda böcker, barnprogram eller sånger som mall för ett dramaäventyr går alldeles utmärkt! Syntolkning: uppslag från boken Kivi och den gråtande goraffen där Kivi håller goraffen i famnen.

Ett foto publicerat av kvinnohat (@kvinnohat) Okt 26, 2015 kl. 9:59 PDT

 
Jag vet inte vem jag tycker mest synd om, barnen eller de av goda intentioner men galopperande skattefinansierad ignorans drivna vuxna som själva tar ner sin så kallade analys på en amöbas nivå, sagt med viss risk för förolämpning av encelliga organismers intelligens. Samtidigt sticker det extra hårt i hjärtat när böcker med "fel" budskap efter dom från statlig censurpersonal plockas bort. Det var inte alls längesen min far riskerade livet för att smuggla böcker som skulle brännas ut ur Sovjet, kanske får mina ofödda barn ta del av förbjudna tankar om kärnfamilj och modiga prinsar som räddar sina älskade prinsessor från ett hemligt arkiv längre fram i livet. 
 
En sån här aktion berikar ingen, inkluderar ingen och eder uteslutande till skattefinansierad folkfördumning. En kompetent pedagog kan presentera vilket innehåll som helst utan att kompromissa sitt budskap, för psst.. man kan faktiskt tala med barnen om innehållet! Och när vi pratar representation så finns den fanimig där om man nu är läskunnig, men all representation kan inte ske i en huvudroll och det åligger pedagogen att väcka intresse för de perifera karaktärerna som har all potential att bli större och tillskrivas mer vikt i barnets fantasi. Hur ska barn någonsin lära sig empati gentemot andra människor om de drillas i att i första hand identifiera sig själva i en protagonist, att det är viktigast av allt att känna igen sig mer än att känna med någon av annan ålder, kön, ursprunngsland eller med andra intressen och karaktärsdrag? 
 
Och vet ni vad - moral kan och bör installeras hemma. Om man nu ska vara så hell bent på att kalla förskolan för just förSKOLA och frångå idén om daghemmet som en ren förvaringsinstans och titulera dagisfröknar för pedagoger - låt dem då syssla med det pedagoger är anställda för: kunskapsförmedling. Könsroller, religion, politik, etik och moral är föräldrarnas ansvar och rättighet att få fostra inom den egna familjen. I annat fall är förskola dömt som benämnning i vilet fall som helst, för ska man kalla det genuspedagogerna har skapat vid sitt rätta namn är ordet statlig indoktrineringsanstalt.
Till top