Intrasexuell konkurrens eller konsumentmakt?

Allmänt / Permalink / 0
Sociala medier tog oss med storm och gjorde oss alla till representanter för något - saker, organisationer, varumärken & livsstilar, oavsett om det var fri- eller motvilligt och förebildsdiskussionen med en rad inbäddade krav uppstod. 
 
Det som började med några småbarnsmorsor som delade bilder på sin lunch blev till miljardindustri som gjort många miljonärer av främst unga kvinnor som i bästa fall hade fått en plats på samhall för 25 år sen.  
 
Kalla mig gärna naiv, fjantig eller verklighetsfrånvänd men jag tycker personligen att det är fantastiskt, hur en situation som skapar legitim sysselsättning ens kan bedömas som något annat övergår mitt förstånd. Säga vad man vill om influencers, personliga varumärken och allt det där men visst har sociala medier gett framför allt unga tjejer en makt vi inte trodde var möjlig. 
 
Så varför poppar kritikerbloggar/instagramkonton/personligheter med starka populärfeministiska undertoner upp som svampar, om man nu är så mån om att omfördela makt från gruppen män till gruppen kvinnor? 
 
En vanlig (bort)förklaring är omtanke om konsumenter som serveras en felaktig bild av en person/produkt/tjänst/organisation. Fine. Där håller jag med till punkt och pricka - följer man inte lagar och branschpraxis för det ännu undermåligt reglerade nya marknadsföringslandskapet vi har fått tack vare sociala medier ska man ha kritik (och gärna beslut från berörd myndighet om hur man ska bete sig & vad som händer om man inte gör det). 
 
Så var kommer pose&texthånet in? 
 
Ta till exempel omåttligt populära komikern Celeste Barber nedan
 
bild från Celeste Barbers instagram @celestebarber 
 
Läs texten och fundera lite - låter det som något man säger av omtanke, för att stärka någon eller "bjuda på sig själv" i första hand? Varför driver Barber med en kvinna som ser ut som modellen till vänster och inte just någon törstig instagrambrud av lite mer vardagligt snitt?
 
Vi har pratat om det här förr, några inlägg längre ner - det här är intrasexuell konkurrens 101. Med- eller omedveten, det är vad det är. 
 
Låt oss vara fortsatt ärliga om den saken.

Tack Erika Ohlsson

Allmänt / Permalink / 0
För en klarsynt debattartikel på expressen debatt: 
 
 
Särskilt delen om den lilla flickan som vaggar sin brandbil i en gosig filt trots att hon har fått en uppfostran som tros förhindra just det beteendet berör - just för att det troligen observeras av en vuxen som tycker sig ha misslyckats med sagda fostran av se henne bejaka driften att vårda, skydda och visa ömhet. 
 
På ett personligt plan minns jag väl chocken att komma till Sverige strax efter att man i bland annat läroplanerna förklarat krig mot stereotypa könsmönster och vilken känsla av otillräcklighet som uppstår hos ett barn som tvingas bli bedomd inte för vem hon är utan hur mycket våld hon lyckas göra på sin egen natur, karaktär och intressen för att blidka rätt personer. Det gör ont. Det är onödigt. Och det ger mer men än framgång senare i livet. 
 
För att leka lite med nationalekonomiska begrepp ser jag könen som komplementvaror, skor och matchande handväskor (en jämförelse som fö gav mig högsta betyg när det begav sig, kom inte och säg att flickighet är oförenligt med maskulin vetenskap) som kompletterar varandra, inte kan bytas ut hursomhelst och vars eftefrågan ökar när densamma ökar för den andra eftersom de kompletterar varandra på ett sätt som gör dem bättre. 
 
Dekonstruktionspatrullen går loss med genussläggan vid blotta åsynen av en tradition vare sig den är av godo eller ondo ur ett majoritetsperspektiv och lämnar efter sig precis vad som kan förväntas bli kvar där en slägga drar fram - högar med bråte som förlorat sin förankring, styrka och syfte. 
Till top