Om feminismens destruktiva inverkan på kvinnors ekonomi

Allmänt / Permalink / 1
Det river verkligen i mitt hjärta när frustrerade småtjejer vars vuxenliv inte ens varat en halvtimme redan känner att det är kört, baserat på sensationslystna karriärfeministers överförenklingar, uppbackade av nyttiga idioter med plattform. Särskilt förgrymmande finner jag det att folkkära namn som har jobbat ihop sitt goda rykte inom andra fält helt plötsligt blir pensionsexperter åt unga kvinnor *host* Agnes Wold *host*. 
 
Arrogansen är inte lite uppenbar när en professor i klinisk bakteriologi ägnar sig åt ekonomisk rådgivning, lite som att jag i egenskap av ekonom skulle avfärda Wolds forskning som "trams och dumheter" på samma sätt som Wold menar att det är självklart att delad/-t föräldraledighet/barnomsorgsansvar är den primära vägen till kvinnors ekonomiska frigörelse medan allt annat är försumbart. Nu har jag såklart inget emot att någon delar sina egna erfarenheter och framgångsrecept i egenskap av just subjektiva betraktelser & råd men att spinna vidare på seglivade feministiska myter och prångla ut dessa fantasifoster utan vetenskapligt stöd som allmängiltiga sanningar är otroligt ohederligt.
 
Naturligtvis tillskriver jag samtliga mottagare av såna budord samma agens, och den deltidsanställda undersköterska som nu sitter och moppar upp radikalfeministiska lögner som får henne inställd på att bli fattigpensionär baserat på att hon tog merparten av föräldraledigheten och vabbade mer får helt enkelt stå konsekvensen av sina egna beslut. To each their own. 
 
Men för den som är intresserad kommer ett litet jämförelseexperiment: 
 
Ta två kvinnor. En är civilingenjör (medianlön 35000/månad, skyddad titel, bristsektor, god löneutveckling). Den andra är kommunanställd undersköterska (medianlön 20300/månad, gymnasiekompetens, flest arbetsgivare inom offentlig sektor). 
 
Vem kommer att få bäst pension? 
 
Ponera nu att ingenjören får två barn med sin man och tar all föräldraledighet. Undersköterskan får också två barn med sin man och de delar lika. 
 
Vem kommer att få bäst pension? 
 
"Jamen babushka, din uträkning är ju inte rättvis" 
 
Och världen är? Godmorgon! Jag är inte här för att hålla händer och sjunga we shall overcome utan göra en poäng om att yrkesval är en av många komponenter som spelar roll för hur pensionen blir. 
 
Men ok, känsliga snöflingor, vi föser undan vår civilingenjör och tar in en ny kvinna att jämföra undersköterskan med. En till undersköterska! Från samma arbetsplats, med samma lön och kollektivavtal som ger tjänstepension under föräldraledigheten. De får lika många barn, den ena tar allt ansvar och den andra delar lika med sin man. De gifte sig dessutom med varsin ingenjör som tjänar lika mycket. 
 
Hon som tar all ledighet har planerat detta länge, hon har drömt om att bilda familj länge och var från början rätt övertygad om hur hon ville ha det. För att fixa detta har hon sett till att komma ut på arbetsmarknaden tidigt, direkt efter avslutad utbildning, jobba fler år innan familjebildandet, aktivt gjort sitt bästa med att jämföra olika arbetsgivares avtal och sökt sig till den som erbjuder bäst villkor, lagt merparten av sin disponibla inkomst på sparande från tidig ålder, engagerat sig i förvaltningen av sin tjänstepension och valt bostad med noga framräknade marginaler för att kunna sänka sin boendekostnad längre fram i livet med amortering och kunna fortsätta spara även om räntan stiger i närtid. Hon har alltid gillat sin och sin mans livsstil som hon medger till stor del har möjliggjorts tack vare hans högre inkomst, så hon tog upp frågan med honom och till bådas lättnad föredrog han också att kunna jobba på som vanligt och rå om sin hemmavarande fru och bar lite extra, han kan ju fortfarande vara lite mer ledig när de är över 4 år och frun inte längre får pensionstillägg för småbarnsåren. De har alltid delat lika på stora utgifter, men nu kom de även fram till att han skulle dra ett något större lass under de lediga månaderna, så att frun kan fortsätta spara som vanligt. 
 
Den som har delat lika med sin man har alltid gillat att resa, så när hon tog studenten från vårdlinjen ville hon se världen först innan hon började harva och slita i landstingspyjamas. Hon bodde ju hemma och hade lite sparpengar, så det var ju fullt möjligt. Ett år senare var hon tillbaka i Svea rike och började jobba. Hon trivdes och hade det så härligt med sina kollegor. Lönen var bättre på andra ställen hade hon hört, men varför ändra ett vinnande koncept? Kollektivavtal fanns ju och det brukar ju räcka. Hon träffade han som blev hennes man och blev riktig kär. Samtidigt var hon orolig eftersom hon hade läst att gifta kvinnor mår sämre i relationer och ofta slutar som fattigpensionärer. Nä karlslok skulle minsann inte kuna gå där och vara civilingenjör och tro att hans karriär var viktigare! Att hon själv inte ville ha någon var väl inget argument! Rätt ska vara rätt! Så när de pratade om att skaffa barn sa hon med bestämdhet att här delas det lika eller så stannar kopparspiralen där den är! Mannen suckade lite över att det skulle bli jobbigt att göra upp om amorteringsfria år och ha samtalet han skulle ha med chefen om den där nya tjänsten han hade blivit erbjuden och å gärna ville ha, men äh jag får vara hemma när det är som roligast, se första stegen och höra första orden. Det här blir jättebra! Vad är väl några inställda semestrar och försinkad löneutveckling? Det fixar sig. Och det gjorde det, lite kämpigt att förklara för en delvis ammande sexmånadersbaby att mamma måste jobba delat pass, och lite tungt i ryggen eftersom graviditeten satte sina spår och så var det ju det här med amorterinen på huset som fick pausas lite men det gick! De orangea kuverten kom och åkte oöppnade i soporna. Äh, det är ändå inget som man kan påverka. Och faktiskt otroligt tråkigt att lära sig om hur ett ISK fungerar när det räcker att dela lika. 
 
Båda kvinnorna har nu fyllt 65 och fikar en sista gång med sina kollegor innan de går i pension. De blickar tillbaka över åren som gått och ser fram emot att börja ett nytt kapitel i sina liv. 
 
Men vem får mest pension? 
 
Och det är här jag lämnar över funderingarna till er med några kontrollfrågor (svara och diskutera gärna i kommentarsfältet):
 
Varför får den som får mest pension mer än den som får mindre? Finns det ett enda beslut som avgör precis allt? Hur undviker man att hamna där om hela ens privatekonomi står och faller med ett beslut? Är man safe om man väljer "rätt" (dvs det finns ingen annan livssituation som kan orsaka motsvarande bortfall från arbetsmarknaden - sjukdom , långresa, lottovinst) och den allra sista frågan: 
 
Om det gäller din dotter som står där med ett plus på en teststicka - hade du kunnat säga att hela hennes ekonomiska framtid avgörs av några extra månaders tid med sin bebis? Vad önskar du att sakkunniga berättade för henne om studier, sparande, pension, anställningsavtal, bostadsaffärer och familjeekonomi? Vem hade du kontaktat för att guida henne rätt? En privatekonomisk rådgivare eller en feministisk debattör?
Till top