Om amatörers anspråk på att ställa diagnos

Allmänt / Permalink / 0
Hela mitt liv har jag älskat glossiga modemagasin, som i min stundtals ganska torftiga tillvaro som 1a generationens invandrarkvinna har lindrat den akuta bristen på skönhet och glamour. Jag har alltid varit otroligt visuell av mig och det allra svåraste med att vara ung och kämpa sig in på arbetsmarknaden, studera mm var just oförmågan att resa och uppleva den här världens skönhet, så att kunna köpa den i doser via Vogue och Harper's Bazaar har varit lite av en räddning fram till den dörren öppnades för mig i vuxen ålder. 
 
Just därför har jag aldrig kunnat sympatisera med "förbjud kvinnomagasin"-grejen som varit så het i feministkretsar där man snabbt och högst ovetenskapligt har dragit paralleller till kvinnors psykiska besvär i allmänhet men ätstörningar i synnerhet, och gått så långt som att man nu är nära att förbjuda reklam på basis av någons subjektiva (och ofta rent jävla perverterade) tolkning av den som sexistisk. Det finns något mycket ohederligt att hoppa över mellanledet och dra slutsatsen direkt dit där det gagnar en, och förståelsen för denna vetenskapsvidriga tankeskola vore klart högre om dess förespråkare åtminstone hade nog med integritet att formulera sig mer korrekt typ "en del kvinnor upplever försämrat självförtroende av budskap xx" istället för att "budskap xx får tjejer att byta middagen mot en bit bomull dränkt i apelsinjuice under tungan". För vad som faktiskt leder till själva självskadebeteendet är inte 1) ensamt, 2) faställt socialt. 
 
Bara tänk lite själva en stund, hur har hela vår värld inte rasat ihop fullständigt om något så futtigt som en annons eller en tidiningsartikel kan ha så fundamental påverkan på en människa? Det kan inte stämma!
 
Och det gör det inte heller.   
 
Hjärnfonden uppger att så mycket som 80 % av bakgrunden till Anorexia Nervosa beror på ärftliga faktorer, King's College har i samarbete med amerikanska forskare startat världens största genetiska studie i förhoppning om att få reda på mer om geners påverkan. 
 
Och det är här jag blir som mest provocerad av våra vetenskapsföraktande "medsystrar" och deras av Dunning-Krugereffekten påeldade iver att tillskriva en försvinnande liten faktor allt ansvar. Visst, det gör begränsad skada när det handlar om enstaka arga bloggare, men föreställ dig om samma personer har beslutsmakt vid fördelning av forskningsmedel alternativt bedriver statligt finansierat lobbyarbete gentemot personer som har?
 
Livsfarligt. 
 
De flesta är eniga att det är bra att undersöka ärftligheten i Alzheimers, ALS och diabetes. Hur kan det vara kontroversiellt att motsätta sig idén att (främst) kvinnors psykisk ohälsa inte enbart beror på affischer med smala tjejer i bikini i tunnelbanan?  
 
Dags att ta tillbaka diagnostiken från radikalfeministiska demagoger .
Till top