Om genus, djur och natur

Allmänt / Permalink / 0
Jag brukar kalla allt och alla för genusdjur, mest på skoj, vilket jag hoppas att ni förstår. Själva ordet har däremot inte uppstått i vakuum, hämta kaffe så ska jag förklara. 
 
När jag läste till ekonom på uni för några år sen blev jag uppmärksammad på detta med externa influenser i bland annant organisationsteorin av ingen mindre än självaste Kjell-Arne Rövik som tar upp fenomenet i kioskvältaren Managementsamhället (handen upp om någon mer än jag fick ont i käften av att presentera kapitel 6 och dess förbannade fäbless för begreppet rehierarkisering?!) där han menar att man gärna stödjer sig på externa referenser och begrepp inom ekonomin och därmed andra diskurser (till exempel hur offentlig förvaltning influeras av näringslivet iom NPM-teorier mm). Till exempel går trenderna i vågor - den biologisk/medicinska att tala om en organisation som en organism för att förklara de processer som sker i den, liksom man andra gånger hänvisar till militära rutiner och strategier (hierarki, rapportering) för att presentera en lösning även om organisationen i sig kanske ägnar sig åt något helt annat typ säljer ventilationsutrustning eller så kanske man stödjer sig på tekniska jämförelser eller något annat som passar för att illustrera sin poäng. Och moder natur kan fan aldrig slippa att bli benchmarkat mot i allt från bilreklam till feminism. Särskilt inte när det gäller feminism, kanske det bör nämnas. På båda sidorna.
 
"XX är inte naturligt" vs. "det är bara lite yy, hur naturligt som helst ju" lyder oftast de ytligaste av argument. Ja men babushka, hur kan argumentera mot natuuuren?!
 
Eh, enkelt. Allt som är naturligt är inte nödvänigtvis _önskvärt_. Alltså är frågan huruvuida något är naturligt för att accepteras helt fel jävla sak att fokusera på. Till exempel, till saker som är helt naturliga:
 
* Att bajsa i skogen (vill vi att ALLA börjar bete sig som Mattias eller?)
* Våldtäkt (i princip alla katthonor blir tvångspåsatta, ankors könsorgan har evolverat i sin form för att det är så vanligt förekommande med överraskningssex inom arten, havsuttrar hobbyknullar sina egna honor men ibland även babysälar till döds ibland upp till en vecka  efter att offret är dött (!), delfiner som alla älskar till förbannelse är riktiga kräk som i rekreationssyften omringar en hona  som kommit ifrån sina polare och går loss på henne och de tycker inte att människor är fy skam heller alla gånger) 
* Att äta sin avkomma (grisar, chimpanser, surikater och säkert 5000 miljoner arter till)
* Att sätta på sin omedelbara släkt i rakt upp och nedstigande led (lämna en löptik med hennes kullbror eller farsa så ska ni få se på Fritzl)
* Att knarka (kattmynta, någon?)
 
Helt naturligt, liksom det inte är en mänsklig social konstruktion att 2 manliga individer adopterar en unge tillsammans eller att manliga individer tar hand om avkommor, fiskmåsar delar till exempel barnomsorgen 50-50. 
 
Vad är då min poäng? 
 
Jo, den är att vi varken är delfiner, fiskmåsar eller uttrar och att vi ska sluta fucking använda naturargumentet, ok? 
 
Fråga istället om någonting är smart, hållbart, pragmatiskt, ekonomiskt eller önskvärt ifråga om könsroller så får vi en friskare debatt. 
 
Till exempel: att ha hår under armarna är naturligt för kvinnor men är också en smaksak.
 
Istället för att argumentera huruvida det är naturligt av en pappa att stanna hemma med sin bebis, fråga huruvida han är överens med sin partner, hur det går ihop för dem ekonomiskt och huruvuda man ens kan hitta på  en enda regel utöver den om att alla borde få välja själva som kan inrymma alla pars behov,önskningar och livssituationer. 
 
Vänd på det, skärskåda ur alla vinklar bryt ner och bygg upp igen och komplettera med nya element från vetenskapen, känslorna (bara en idiot hävdar att den resonerar 100 % logiskt, fråga nobelpristagaren Daniel Kahnemann om ni inte tror mig), den officiella statistiken, livet vad som helst - men snälla håll käften om naturen. 

Sverige har hängt sig och behöver fabriksåterställas

Allmänt / Permalink / 0
Det var en gång en förskola i Malmö. De skulle köpa in en stor brandbil till alla barnen på förskolan, denna skulle ta upp ganska mycket av skolans utemiljö. 
 
Så kom en genuspedagog ridande på sin klimatkompenserade enhöring med hampadreadsen vajandes stolt i luften och satte ner sin tass i egenskap av överste genusdjur. Nej! Här planteras inga patriarkala brandbilar som fostrar morgondagens våldtäktsmän! Och så var dagen räddad och barnen fortsatt könsneutrala. 
 
Ja ja sluta svamla nu babushka, så jobbar ju inte genuspedagoger _egentligen_ och det är väl jättebra om vi har någon som jobbar för att pojkar och flickor ska få alla möjkigheter istället för 2 osv osv...
 
Ehhnn INTE?
 
Varsågoda. 
 
Hela artikeln finns HÄR
 
 

Jag köper det inte, Åhléns.

Allmänt / Permalink / 0
Jag vet helt ärligt inte vad eller om man ens bör ge Åhléns lilla tonårsutspel till kampanj (den där Jens Lapidus ser ut som en idiot med en gigantisk pussy bow av shiny polyester runt halsen) någon luft. Men likt en obstinat tonåring är den tapetserad överallt i stan och på nätet och bara ber om en liten, välmenande, uppsträckande örfil. Skärp dig för fan. 
 
Det började bra. Åhlens marknadschef Lina Söderqvist proklamerade att Åhlens ska bli "varuhuset för alla"  (fot, möt öppen dörr nr 1) och sjösatte ett gäng ganska fina kampanjer där särskilt en om att mode inte har någon ålder var riktigt välgjord. Bra illustration för hur det kan se ut när medel matchar och träffar mål på ett elegant och kreativt modernt vis. 
 
bild: resume.se
 
Framför allt var detta en målgruppsenlig, ärlig, relaterbar satsning. Budskapets mottagare tar plats i kampanjen på ett sätt som faktiskt är genomförbart i verkliga livet. 
 
Sen kom hijabkampanjen som måhända väckte raseri hos sk "Sverigevänner" och det må vara att just det "normbrytandet" var mer kontroversiellt än andra men det ar fortfarande seriöst och enligt min egen mening ett viktigt initiativ då jag står fast vid vad jag skrev här om att ge hijabklädda kvinnor ökade möjligheter att uttrycka sig med kläder och ta vara på deras köpkraft är stärkande och borde vara av hög vikt för alla oavsett vad man tycker om hijab per se. Ingen beslöjad kvinna blir mer frigjord för att man beter sig som att hon inte finns. So far so good. 
 
bild: expressen.se
 
Det där med målgruppen däremot... 
 
Det här var inte en kampanj för muslimska kvinnor. Nu har jag inte siffrorna, men hur många tror ärligt talat, med handen på hjärtat, att den _i huvudsak_ tilltalar muslimska kvinor mer än social justice warrior-tjejer 20-35 i Stockholms innerstad? Att vira en sjal som en hijab och kalla det synliggörande är ungefär som att sätta en lång kjol och en höstig kofta på en skyltdocka och kalla det för synliggörande av mormoner. Platt ytapplikation som är i det närmaste förargelseväckande i sitt slöseri av det helt spektakulära utrymmet som finns för en marknadsförare att gå loss och faktiskt tjäna pengar på. 
 
Hur svårt vore det att faktiskt leva som man lär och ta in plagg från nya, spännande, up and coming muslimska designers, ge dem en plattform och därmed låta dem bygga broar som leder till en helt ny, köpstark målgrupp som betjänas av få konkurrenter? Det finns gott om designers, bloggare och andra influencers bortom iman Aldebe att både rida på såväl som att lyfta fram. Min poäng är att ingen verkar ha tänkt steget längre än det där enda fotot, som fö inte ens kom med i den snygga instagramfeeden (där man fö hade kunnat skapa lite engagemang geenom att ha en hijabknytartävling eller be följarna posta sina bästa Eid-dukningar) .
 
Var var hijabdockorna i butikerna om man nu lever och andas mångfald och välkomnar alla? Var är mångfalden i personalen? Om Chanels och Louis Vuittons flaggskeppsbutiker i bl.a. London och Paris har lyckats skapa mångfald på golvet för att knyta an till kunderna som handlar där känns det lite väl fegt av Åhlens att inte ta vara på den mångfald som garanterat råder i nej-högen av inkomna jobbansökningar. Om den nu är så att man faktiskt vill knyta an till målgruppen ifråga.....Kom igen nu, det här är inte kärnfysik och det går liksom inte att föreställa sig att _alla_ tänkbara idéer om att inkorporera mångfald i sin marknadsföring i syfte att inta positionen som "varuhuset för alla" med mångfald som kärnvärde har flugit en mil över huvet på samtliga inblandade.
 
Förklaringen är mycket enkel - det är helt enkelt inte målet. Det må vara så att det inte är något som direkt motarbetas men sätts i första rummet gör det inte. Kampanjerna är i första hand till för att cementera en position av godhet i en homogen medelklass som sätter värde på att framstå som rättroget goda snarare än de personer som faktiskt ingår i "mångfalden". Och jag är alldeles säker på att just den målgruppen har öppnat sina plånböcker för Åhlens mer än vad de förmått att öppna sina hjärtan på anmodan av Reinfeldt när det begav sig (inte minst för att det förstnämnda är enklare och billigare och lättare att köra upp i ansiktet på fler samtidigt). Så märk väl att jag inte ifrågasätter huruvida satsningen har varit effektiv.  
 
Och det ändamålet tjänar den senaste pubbigt Södertörniga provokationskampanjen "Bryt klädmaktordningen" bra, även om den också är en frontkick rakt i den mest vidöppna av dörrar - mode är organiskt inkluderande och det är mer regel än undantag att de största namnen från deigners som Coco Chanel & Yves Saint Laurent ,influencers som Andre Leon Talley och modeller som Alek Wek, Tess Holiday och vår svenska export Adina Fohlin är en brokig skara med gott om utrymme för olika storlekar, samhällsklasser, sexuella läggningar och mer därtill. 
 
bild: Åhlens.se
 
För låt oss vara ärliga nu: det är inte män som är målgruppen här. Inte heller kommer män att knyta brandfarliga polyesterrosetter runt halsen i höst.
Däremot kommer Åhléns position att stärkas i medvetandet hos den målgrupp som dels engagerar sig i de här frågorna samt önskar att visa detta för omvärlden.
 
Frid med det. Men kom för fan inte och påstå att septumpiercade, Stockholmska SJW-tjejer som tar hem sina Åhlénsköp i medhavda hampatygkassar är på något sätt representativa för oss alla. 
 
 
 
Till top