Illa dold misogyni förtäckt som yttrandefrihet

Allmänt / Permalink / 2
Att jag överhuvudtaget skriver den här bloggen beror till stor del på att jag inte står ut med oförtjänta hyllningar av saker som låter bra i vanliga oinsatta medborgares öron. Det river i mig vid tanken hur många det är som tror att "feminism handlar om jämställdhet mellan könen" och hur få som förstår den korrekta definitionen av feminism, nämligen utgångspunkten att det råder en könsmaktsordning där kvinnor alltid är underordnade män och hur skadligt det är att kategoriskt utgå ifrån detta i alla lägen, vilka grupper men framför allt individer som blir collateral damage och detta slår mot många goda, samhällsstärkande idéer och traditioner. Hur en mer nyanserad syn på maktordningar och maktanalys hade kunnat gynna oss alla. 
 
Men värst av allt är när misogyna typer som Genusfotografen får utrymme i public service-kanaler och hyllas okritiskt och oförtjänt av journalister som inte gjort sin läxa. 
 
Genusfotografen har gjort en karriär på att kritisera bilder (oftast av kvinnor) ur sitt eget genusperspektiv på sin blogg. Frid med det, egentligen. Jag håller inte med honom i merparten av fallen, jag tycker att det är oerhört tråkigt att han hoppat på kvinnohatartåget som vill utradera könsstereotyper genom att förklara krig mot det stereotypiskt kvinnliga som egentligen bör hyllas, men det hör ett fritt och modernt samhälle till att kontrasterande ståndpunkter får utrymme.Med det sagt förstår även jag  varför han vann sitt upphovsrättsärende i hovrätten, för något lagbrott är det inte tal om. Där slutar också mina sympatier.
 
För hur lagligt det än må vara får vi inte glömma att Thomas Gunnarsson har gjort en karriär på att publicera befintliga bilder av kvinnor, lägga till egen, stundtals hånfull text som i fallet med tjejen som är modell på bilden i hovrättsmålet för sitt eget höga nöjes skull, med "bildkritiken" som moralisk sköld.
 
Modellen i hovrättsmålet berättar under rättegången hur dåligt hon mår av att figurera i genusfotografens blogg och hur förlöjligad hon känner sig av hans "kritik" av hennes bild, hur hon själv kände inför att ta bilden och dess publicering i sitt originalsammanhang (dvs inte objektifierad eller obekväm eller förtryckt) men att det känns mycket olustigt att bilden ryckts ur sin ursprungliga kalenderkontext utan att någon så mycket som frågat henne om lov och hånats i bloggen. 
 
Samtycket krävs inte i juridisk mening. Däremot sammanfaller det juridiskt korrekta inte alltid med var som kan anses anständigt, medmänskligt eller trevligt. Och genusfotografen verkar i mina ögon vara varken eller. 
 
Han påstår sig kämpa för jämställdhet, yttrandefrihet genom bildkritik mot könsstreotyp framställning av män och kvinnor. Det hade jag köpt om han enbart hade illustrerat sina exempel med bilder tagna av honom själv, av människor han uttryckligen förklarat vad som gäller, vad syftet med bilderna är och som gett sitt samtycke till detta. Samma american apparel-kampanjer han hatar så mycket hade han kunnat återskapa och presentera med "bättre" alternativ. Det vore kreativt och trovärdigt, inte minst för att framställa sig själv som kunnig och medveten fotograf för de kunder som nu värderar genusneutralt foto. Istället väljer han att kliva över enskilda kvinnors integritet och ta sig friheter att göra sin poäng på deras bekostnad. 
 
Icke samtyckande kvinnor föröljligas så långt lagen tillåter med genusfotografen och hans assistent skålar i champagne. Ursäkta om jag inte tycker att det är höjden av kvinnokamp direkt. 
 
 
Till top