Men lilla gumman...

Allmänt / Permalink / 0
Det går inte en dag utan att jag får en käftsmäll som påminner mig om varför jag har varit orubblig antifeminist i 15 år.
 
Jag hatar verkligen misogyni. Kvinnohat. Omyndigförklarande av vuxna individer på basis av kön. Lilla gumman-attityd. 
 
Och ingenstans finns så mycket av den varan som i feministkretsar. Det vågar jag hävda efter nio år i några av de mest mansdominerade av branscher, omgiven av verklighetens motsvarigheter av dessa antifeministiska boogiemen som inget annat gör om dagarna än konspirerar om hur de ska slå sina påsar ihop för att förminska kvinnor. 9 minuter med feministdebattörer i twitterflödet räcker för att befästa denna tes så att den håller för evigt. 
 
Ingen lyckas med sådan precision, effektivitet, kraft och hastighet omyndigförklara kvinnor som feministiska självutnämnda thought leaders - de som får betalt för att skriva dravel som är ämnat att få oss att inse hur illa ställt vi har det och att vi är fullkomligt maktlösa inför våra öden. Som Katrine Marcal i den här artikeln.
 
För er som inte pallar läsa hela. Hon menar att "killar skryter om hur mycket de jobbar på sina välbetalda konsult- finans- & juristjobb" > tjejer hör random man beklaga sig över sin arbetsbörda > tänker att åh neeej, jag vill ju ha familj, bäst jag väljer ett annat yrke! > väljer lågavlönade jobb i den kvinnodominerade offentliga sektorn och killarnas konspiration för att hålla kvinnor utanför sina högavlönade branscher är lyckad och de kan "ostört fortsätta skryta i baren". Ooo-k. 
 
Föreställ er nu att en kille hade motiverat sitt val att söka sig till låglönesektorn med att "asså en polare som är jurist sa att det var skitlånga dagar, jag orkar inte". Han hade blivit kallad en av två saker: lat eller medveten om sitt framtida välmående. Hursomhelst hade hans val ansett vara frukten av övervägande, utan att inputen som ledde till beslutet måste tystas. I hennes fall är valet hans fel, för hon är helt oförmögen att läsa en arbetsmarknadsprognos, undersöka branschen, ta sina förmågor och intressen i beaktning när hon fattar ett val om 5 års universitetutbildning och därefter karriär. Killen som "skryter" måste vara tyst, eller så hamnar hon i vården. 
 
Eller, så kan det ha något att göra med att vår sosseskola lär flickor att törsta efter meningsfullt arbete med människor, som väldigt sällan paketeras i högavlönad advokatskrud (mig veterligen möter både Annika Falkengren, Elisabeth Massi-Fritz och Christina Stenbeck rätt mkt folk i sitt yrkesutövande). Att lönen betalas ut i kramar nämns inte, liksom det här pikanta lilla faktumet att kramar och mening inte betalar räkningarna. 
 
Annars lärs flickor ofta att de måste välja- fin eller smart. Hårt arbetande eller piffig. Så vad väljer tonåringen när hon ska plugga vidare? Ett roligt yrke som frisör eller flera års slit på existensminimum för ynnesten att få jobba 100 timmar i veckan?
 
Vad de här unga tjejerna behöver bättre koll på är begrepp som delade turer, rigorösa LAS-regler som gör att deras anställningar strategiskt hålls borta från nivån "fast" med mängden tilldelade timmar, arbetslagstiftning där det är viktigare3 att bita sig fast på en arbetsplats i många år än att prestera bra eller en småföretagartillvaro där den där familjen de så gärna vill ha blir omöjlig - för att föräldrapenning betalas ut baserat på lön, som de ju ej har råd att ta ut. Att de sannolikt får jobba 100 h i veckan ändå, fast för en fraktion av lönen. 
 
Katrine Marcal och hennes gelikar sprider socialism när någon som säger sig värna kvinnors välfärd borde lära dem pragmatism. I den ingår dessvärre jobbiga saker som ansvar, skyldigheter och konsekvenstänk, och det tycker katrine Marcal & Co är överkurs för lilla gumman. 
 
 
 
 
Till top