Glöm inte de bra männen

Allmänt / Permalink / 0
Idag skriver Margit Richert om den goda manligheten i SVD, ett oerhört angeläget ämne i en tid av dekonstruktion och demonisering.
 
Ibland undrar jag när civilkurage bland män kommer att upphöra, för någon annan utväg finns inte när budskapet entydigt är att alla män är svin och potentiella våldtäktsmän vad de än gör. Nån gång ger de få kvarvarande väluppfostrade grabbarna upp försöken att vara snälla mot en alltmer otacksam grupp som knappt förmår att bemöta erbjuden hjälp på ett vänligt och mänskligt sätt.
 
Många gånger i mitt liv har jag blivit räddad av män, nu allra senast av en snäll busschaufför som såg till att jag kom hem säkert efter avslutat pass på nyårsnatten när min taxi inte dök upp och min telefon var stendöd.
 
Allra oftast har de verkligen bara infunnit sig när jag behövt dem som mest - från grannen som såg hur jag hade fastnat med bilen i en snödriva och gått ut för att hjälpa mig gräva loss den, killarna som gav mig stöd och bar min resväska uppför en istäckt trappa när jag oförberedd på vädret just hade landat från Bali i öppna sandaler, frukthandlarna på Möllan som tillsammans lade sin handel åt sidan och jagade bort stalkern som inte ville ge sig. Fantastiska, underbara väluppfostrade män. i de flesta fall har det handlat om män som haft turen att växa upp någon annanstans än här. I resterande fall ursvenska 50-60-talister. Allför många yngre svenska män verkar ha strukit med vår nya moderna och progressiva syn på manlighet och den korkade längtan efter att avskaffa den helt. De var väl för upptagna för att erkänna sina privilegier för att se en tjej som varit ensam och rädd, frusen eller överbelastad. Och om de såg tänkte de väl bara på vad de har fått lära sig hela livet: "hon kan själv". 
 
Samtidigt är inte alla som kommer hit snälla eller har för avsikt att bli det heller, medan andra som invandrar är värdefulla föredomen för hur man beter sig, öppnar man dörren för alla får man ju såklart räkna med ett inflöde av både och. 
 
Att tacka eller vänligt avböja erbjuden hjälp med ögonkontakt, ett leende och ett tydligt "tack ändå" kostar ingenting och tar högst 2 sekunder. So what om du känner dig megamäktig när du minsann själv klarar av att släpa en möbel uppför trappan eller banka bort en idot som inte kan ta ett nej - någon tycker bevisligen att du inte ska behöva göra det helt själv. Man kan bli kränkt, eller så kan man välja att se den goda avsikten hos en person som inte är skyldig dig något eller väntar sig något i utbyte. Våga bjuda på 4 bokstäver (och kanske ett par biobiljetter? en gentjänst? en drink? en lunch?). 
 
Får jag en dag en son hoppas jag att få uppfostra honom till att bli just en sån omodern mansgris som kommer till undsättning, och fan ta dem som inte säger tack när han väl gör det. 
 
 
 
 
Till top