Vem skapade egentligen hälsohetsen?

Allmänt / dehumanisering, dumheter, hälsohets, ideal, mobbing, nedbrytande, trams, vikthets / Permalink / 1
Många av den nya radikalfeminismens väderkvarnar har våra postmoderna dekonstruerande radikala vänner byggt själva och förvånas nu över att de faktiskt vevar när vinden ligger på. En folkrörelse som en gång stod för sunt förnuft - rätten till sin egen kropp och lika lön har blivit en exkluderande hatmobb av privilegierade snorungar som hellre vill förklara sina egna misslyckanden än faktiskt åstadkomma nåt bra. Kroppsacceptansdebatten, dess frontfigurer och perspektiv är i allra högsta grad ett typexempel.
 
Det började med att idealen skulle krossas till varje pris. Utseende skulle sopas under mattan. Vi skulle tala om hur våra kroppar kändes. 
 
Minns ni 90-talets nerklottrade HM-underklädesaffischer? Supermodellerna på omslagen? De enda som faktiskt var anställda för att se snygga ut byttes successivt ut mot skådespelerskor och andra kända mediepersonligheter 16 - 25, som sen blev äldre, större och utmanade andra skönhetsnormer från etnicitet till könsuttryck och vips var modellen som allmänhetens benchmark för skönhet utdöd. Mannekäng 2.0 blev den lite udda, otypiska men intressanta looken - tänk Adina Fohlin som skrämde små barn i apolivareklamen och skrattade längs med Givenchys catwalk hela vägen till banken. 90- 60-90 med Hollywoodsvall föll handlöst i värde - från eftersträvansvärt till vulgärt. 
 
Tjejer som råkade ha ben till himlen och tuttar i halsgropen blev en allmänt accepterad slagspåse - helt ok att sålla bort vid rekrytering, för en välapplicerad makeup och timglasfigur är ju oförenliga med utbildning, hårt arbete och alla personliga egenskaper överhuvudtaget. Helt ok att exkludera från tjejgäng - för snäll kan hon ju inte vara eller smart, hon är ju redan snygg! Helt ok att behandla som att hon redan hade förolämpat dig på krogen - varför vänta tills hon öppnar munnen och bara bekräftar att hon måste vara elak som en orm? Hon ser ju bra ut, klart hon är dryg!
 
Nämn en enda Hollywoodfilm där den elaka mobbande tjejen på skolgården/någons elaka flickvän/älskarinna/styvmor varit tjock eller på annat sätt typiskt oattraktiv. Dehumaniseringen av ytpolerade människor hade börjat. Looks eller människovärde - det var bara att välja. 
 
Istället började kvinnomagasin och söndagsbilagor foka på kroppens förmågor - ett svinbra alibi för att egentligen inte behöva ändra några säljande rutiner och kunna ha samma gamla brud i top och hotpants men kanske byta rubrik från "banta bort 5 kg på en månad" till "toppa formen med löpträning innan midsommar". Att tillskriva sig själv medaljer för funktioner som normalt ingår i artens överlevnad blev det nu svarta och feministerna visade vägen. 
 
Vad fick vi? Samma gamla kroppshat,omförpackat och kryddat med 200 % mer skam. 
 
Peppcitat på nyförlösta kvinnomagar och hyllningsbrev till kroppen som kan springa maratonlopp, lyfta en ikeasoffa på raka armar och föda fram nya människor blev inte helt oväntat till ångest för dem som inte levde upp till detta. Alla tonåringar som inte fött några barn än gillade inte direkt sina bristningar mer nu. Ni som läser familjebloggar, har ni noterat vågen av rosenskimrande förlossningsberättelser - plötsligt värdeladdade förlossningsupplevelsen och en riktig skulle vara så okomplicerad och "naturlig" (citattecken runt detta urvattnade skitnödiga uttryck uppfunnet av chemtrailskonspirerande skogsförlösta barkknaprande sossehippies) som möjligt. "Jag sprack minsann ingenting" "Det gick så snabbt så" "Åh vilken myyyyyysig upplevelse" som att snittbebisar var gjorda av plast och inte födda på riktigt (har på allvar hört väninnors kejsarsnittsförlossningar bli ifrågasatta som mindre legitima). Som att alla normalviktiga men svaga eller plågade av smärtor nu också skulle ha skäl att skämmas om de hade mage med att bara vara snygga och nöjda förr. 
 
Och hetsarna då? De fick ju carte blanche! De som förr fick smaka högafflar från alla håll och kanter när de slängde ur sig att smala och vältränade kroppar var snygga och eftersträvansvärda för att de är fina att titta på har nu hela världens svängrum med hälsoargumentet som absolut ansvarsbefriare från alla håll. Räckvidden gick från ett fåtal osäkra tonåringar som med tiden ändå hade mognat förbi sina inre demoner till i princip alla som inte är elitidrottare. 
 
Från att tidigare ha handlat om att skippa desserten för att slippa gropar i låren eller teckna gymmedlemskap för att hissa upp häcken måste vi nu även motivera eventuella livstilsförändringar och skämmas om skälet inte är ädelt nog. Att vilja vara tight på semesterbilderna är fult, att kunna bära kylskåp hela dagarna är fint. Så nu skäms inte bara för saker vi inte får gjorda utan även bakomliggande anlednigar till det som faktiskt blir gjort, för sätten vi gör dem på och verktygen vi mäter framsteg med. Oooo-k.  
 
Det stärker ju verkligen kvinnor hörni. 
 
För inte så länge sedan blev fightern Ronda Rousey hyllad för sitt "I'm not a do nothing bitch"-tal med guldkorn om att riktiga kvinnor sitter minsann inte på röven och är söta medan de blir omhändertagna och hur feminin hon är eftersom varenda muskel i hennes kropp har ett syfte till skillnad från alla tjejer som bara använder sina till att "sätta på miljonärer med" och hela fårskocken ba' "bäääääää". 
 
Vad jag hör? Mobbing. Mitt är bra - ditt är dåligt. Mitt är riktigt  - ditt är fejk. Jag är bättre än du. Det hade räckt att säga: Du har ditt och jag har mitt - vad bra att vi är bra på olika sätt.
 
När ska det gå upp för dessa självutnämnda kvinnostärkare att det enda som serveras är 50 nyanser av nedbrytande? 
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Flippan:

Love it all, som vanligt. Man får dela alltså? Eller är det bättre att låta bli, lovar såklart att embraca anonymiteten.

Svar: Tack <3 Det är helt ok att dela om du vill!
Raging Babushka

Till top