Om oskuldskontroller och strutsar

Allmänt / Permalink / 0
Såg ni kalla fakta i tisdags? Programmet om hur oskuldskontroller erbjuds på svenska vårdcentraler? 
 
Ett ämne jag är mer än väl bekant med personligen efter en uppväxt i s.k. "utanförskapsområden". Vi växte upp, debatten dog ut, återuppstod vart tredje till femte år ungefär i samband med att hijabdebatten krampar till med en dödsryckning och tystnade - cykliskt som allt annat i livet, och lika säkert som att det som går upp måste komma ner är det feministiska etablissemangets öronbedövande tystnad och beröringsskräck för frågor som för många kvinnor är på liv och död.
 
Jag var 14 år när en klasskamrat berättade på en rast att hon skulle gifta sig över nyår, lärarna som satt intill och lyssnade med ett halvt öra sken upp i ett leende och gratulerade henne. Vi tar det en gång till för alla trögtänkta: en lärare, en vuxen med ansvar för att rapportera misstänkta missförhållanden i sina elevers vardag gratulerade en ännu inte byxmyndig tjej i nerdre tonåren till hennes arrangerade äktenskap.
 
Sedan diskuterade vi gayrättigheter, sexualisering av kvinnors bröstvårtor, att hår under armarna är lika naturligt för både tjejer och killar och att det är jättedåligt att vara hemmafru. Vi pratade om feminism och jämställdhet och alla människors lika värde hela tiden - men fundamentala begrepp som den okränkbara rätten till ens egen kropp togs inte upp en enda gång. Faktum är att vuxna beivrade välutvecklade flickors åtsittande kläder mer än vad de försvarade deras frihet "i en perfekt värld borde du kunna klä dig hur du vill, men du måste vara rädd om dig"- ett oförlåtligt tjänstefel bara där! 
 
Jag lärde mig om FGM från en berättelse av tjej som hade utsatts för det. Samma tjej var måttligt imponerad av att alla hon hade sökt hjälp hos inte hade tillräckliga kunskaper eller kände någon att remittera henne till. I skolan gick tiden åt att dissekera hemska vita män, glastak och annat som inte är till nån större nytta om man som tjej inte kan ta beslut om att lämna huset själv.
 
Jag förstod för första gången i mitt liv att alla föräldrar inte var snälla och välvilliga gentemot sina barn när en 17-årig bekant var ledsen att hon inte kunde skilja sig från sin otrogne (oregistrerade) man, helt utan stöd från någon vuxen. Nej hon riskerade aldrig fysiskt våld - men stigmatisering och exkludering ur det enda nätverket hon hade. Medan det pågick fokade skolan helhjärtat på workshops som skulle lära oss flickor att det är dåligt att banta och andra världsliga grejer som spelar noll och ingen roll för dem som berövas sina grundläggande mänskliga rättigheter.
 
En vettskrämd och skamsen vän till en vän fruktade våld efter bröllopsnatten hon snart skulle få uppleva om hon inte blödde - tjejpolarna fick söka information och fixa lösa logistiken eftersom vuxenvärlden varken förstod vad som pågick framför dem eller uppskattade vidden av hotet. Jag ville inte heller tro att någons föräldrar/make/familj skulle reagera så dramatiskt på något så banalt som en kvinnas nyttjande av sin egen sexualitet efter eget tycke, men sger hon att hon är under hot så är det ävl inte läge att spela djävulens advokat? Jag önskar alla att under kontrollerade former få uppleva den dödsångesten som inträder när den sista chansen till räddning avvisar en, då förstår man de här tjeernas rädslor!
 
Jo förresten, vi hade en gästföreläsning av en fotograf som hade plåtat brännskadade indiska kvinnor som utsatts för mordförsök av sina makar. Dumma indier. Inte ett ord om att hedersvåldet och sociala kontrollen över flickor var närvarande i rätt hög grad i självaste rummet. Ingen följddiskussion. Ingen information om vart man kan vända sig om man blir utsatt för något man inte är ok med. 
 
Ändå fanns precis tillräckligt med kunskap och förståelse för att mobilisera ett försvar. De få gånger det öht nämndes var disclaimern  längre än informationen "detdärkanhändavarsomhelstochärintekopplattillenspecifikreligionellerkulturochärminsannjättehemsktochpatriarkatetsfelpåglobalnivå". Mhm. Men vad sägs om att hålla käften i tre sekunder och hjälpa både Maria och Khadije att slippa giftas bort till kusiner på sommarlovet innan nian börjar? Hur var det med människovärdet och kravet på solidaritet när den fruktade rasiststämpeln dinglar ovanför ens enligt F!-modell godhetscertifierade huvud? Vad bör man rimligtvis ägna sig åt i första hand - lösa situationen eller leta upp lämplig medelålders vit cis-man att skuldbelägga?  
 
Feministers svek mot tjejer från s.k. hederskulturer blev en av mina topp tre drivkrafter att läsa på, tänka själv och faktiskt känna stolthet över att vara antifeminist. Den andra var hatet mot allt typiskt feminint och tredje fokuset på mens-piss-ull. Om inte den här trion vittnar om misogyni så vet jag inte vad  gör. 
 
Det har gått mer än 10 år sen mitt sista möte med hedersvåldet och även om jag hade turen att aldrig behöva bevittna fysiska skador eller identifiera en flicka som mystiskt seglat ner från höghusens översta balkong har frågorna alltid varit fler än svaren.
 
 
Hur kan en vårdinrättning inte automatiskt larma till socialtjänsten när en förälder ber om ett oskuldsintyg? 
 
Hur kan man ge så mycket utrymme till kulturrelativiserande apologeter som drar paralleller mellan hedersbegrepp och killpakter i Paradise Hotel? 
 
Varför vill etablerade feministiska debattörer tysta Amineh Kakabaveh och Zeliha Daglis rop på hjälp till varje pris?  
 
Var är alla feminister dom producerar 8 krönikor/bloggposter/instacollage på temat mens-piss-ull när kvinnors mänskliga rättigheter kränks? Inte en enda etablerad feministisk debattör/bloggare/aktivist har lyft frågan om oskuldskontroller sen programmet sändes. Och jag är inte förvånad.
 
 Varför är skolans vuxna så dåligt informerade om social kontroll, oskuldskrav, hora/madonnakomplex, hedersvåld, fgm och tvångsäktenskap? Lärare, kuratorer och socinomer väntas ha kunskap om missbruk, incest och våld i nära relationer, kunna bedöma och agera och företräda unga som själva kanske inte kan, varför hamnar dessa begrepp i skymundan?
 
Vi har en EU-parlamentariker från Feministiskt Initiativ som försvarar att hon gifte bort sin dotter när hon var 17 med att " det är rasistiskt att kritisera mitt beslut eftersom svenska föräldrar låter sina 17-åringar bli sambos ibland och ingen kritiserar dem".Vi har en feministisk "regering" (borttagning av citattecken är nåt man förtjänar, och dit är det långt kvar) som sätter gemensamma jämställdhetsmål över våra huvuden, hävdar att vi inte kan vänta 50 år på en frivillig 50-50% av uttagna föräldradagar men låtsas att det regnar när flickor och kvinnor detaljstyrs, stympas och mördas.
 
Igår meddelades att en ny myndighet för jämställdhet ska bildas för att hjälpa till attfixa så att män och kvinnor har samma möjlighet att forma och styra sina liv. Synd bara att det med dagens feministiska agenda inte kommer finnas några liv kvar att förfoga över. 
Till top