Galopperande skattefinansierad ignorans (varning: textvägg)

Allmänt, dumheter, feminism, genus, indoktrinering, skattefinansierad hjärntvätt / dumheter, feminism, genus, pseudokamp, väderkvarnar / Permalink / 0
Om jag bara kunde behålla ett av mina sinnen skulle synen vinna en jordskredsseger. Dels för att ett liv utan visuell skönhet vore otänkbart, men till stor del för att jag skulle kunna fortsätta läsa böcker och därför aldrig sakna något i livet. Som utfattigt barn i Sovjet med en mamma som basade över ett stort tryckeri och hade jobbat i bokhandel blev böckerna en väg till allt som var bortom räckhåll för de allra flesta av oss. 
 
Ingen stund på dagen var så efterlängtad som att få lyssna till mormors eller mammas röst och få förhandla, kräva, böna och be - snälla bara ett kapitel till av Jules Verne, Tusen och en natt eller Mark Twain varvat med grekisk mytologi och mammas ofta tunga och sorgsna val som Zheleznikovs "Chuchelo" som hon sålde in med att dra fingret längs pärmryggen, humma lite och konstatera "du är nog inte redo för den här" tills jag pläderade att det är jag viiisst, ge mig en chans, snälla vi provar! 
 
Jag hade fått min dos tragedi, svek, döden, rasism, mobbing, djurplågeri, feodalism och slaveri långt innan jag fyllde fem och vi kunde älta ett och samma ämne i veckor. Fanns det verkligen de som tyckte att det var ok att plåga människor bara för att de var svarta ? Hur kan man vara elak mot någon bara för att personen är fattig? Varför fick inte ett par som älskade varandra vara tillsammans? Vad händer efter döden? Mänskligheten har lidit så länge den har existerat och ingenstans återges ett lika brett spektrum av perspektiv som i den klassiska litteraturen.Inget lär barn empati och medmänsklighet som böcker, för ingenstans får de möta så många öden och personligheter. 
 
Därför kändes det som ett slag i magen att läsa ett bejublat inlägg på det feministiska instagramkontot kvinnohat igår, där en förskolepedagog kvittrar om hur alla böcker i förskolans bibliotek har blivit screenade av en genuspedagogoch hur de som inte klarat eldprovet hade plockats bort. 
 
Inlägget finns att läsa här:
 
 

Jag upplever en hög medvetenhet hos de flesta av mina kollegor när det kommer till genus och jämställdhet samt har en väldigt genusmedveten chef som ställer krav på oss. Det tycker jag personligen är väldigt befriande och viktigt att det kommer från ledningen. Vi skapade till exempel ett bibliotek på förskolan och alla böcker och filmer är kontrollerade av en genuspedagog. Biblioteket ska vara inkluderande där alla barn kan vara representerade. Det är viktigt att böcker och filmer som barnen kommer i kontakt med är inkluderande. Det betyder inte att vi går miste om härliga gamla klassiker med blonda gossar i huvudrollen. Jodå, den oron har jag stött på... Det finns - i massor redan. Det vi får OCKSÅ är böcker med olika sorters familjer, barn i rullstol, böcker där olika hudfärger finns representerade, starka flickor, ord som hen m.m. Det kan bli bättre. Och ja, vissa böcker väljs bort på grund av att de cementerar könsroller eller använder ett språk som är väldigt stereotypt. Men det gör inte biblioteket fattigare. Vill man till varje pris att ens barn ska läsa såna böcker så är det bara att köpa och läsa dem hemma. Men på förskolan hör det faktiskt inte hemma. Vilka böcker läser ni för era barn? Vilka filmer ser ni? Finns det bra barnprogram ni rekommenderar? Min treåring tipsar om sina favvisar just nu: Bok: Kivi och den gråtande goraffen (uppföljaren på Kivi och monsterhund) Film: Vännernas stad - tomtetrassel Barnprogram: Sannahs ateljé SVT Att använda böcker, barnprogram eller sånger som mall för ett dramaäventyr går alldeles utmärkt! Syntolkning: uppslag från boken Kivi och den gråtande goraffen där Kivi håller goraffen i famnen.

Ett foto publicerat av kvinnohat (@kvinnohat) Okt 26, 2015 kl. 9:59 PDT

 
Jag vet inte vem jag tycker mest synd om, barnen eller de av goda intentioner men galopperande skattefinansierad ignorans drivna vuxna som själva tar ner sin så kallade analys på en amöbas nivå, sagt med viss risk för förolämpning av encelliga organismers intelligens. Samtidigt sticker det extra hårt i hjärtat när böcker med "fel" budskap efter dom från statlig censurpersonal plockas bort. Det var inte alls längesen min far riskerade livet för att smuggla böcker som skulle brännas ut ur Sovjet, kanske får mina ofödda barn ta del av förbjudna tankar om kärnfamilj och modiga prinsar som räddar sina älskade prinsessor från ett hemligt arkiv längre fram i livet. 
 
En sån här aktion berikar ingen, inkluderar ingen och eder uteslutande till skattefinansierad folkfördumning. En kompetent pedagog kan presentera vilket innehåll som helst utan att kompromissa sitt budskap, för psst.. man kan faktiskt tala med barnen om innehållet! Och när vi pratar representation så finns den fanimig där om man nu är läskunnig, men all representation kan inte ske i en huvudroll och det åligger pedagogen att väcka intresse för de perifera karaktärerna som har all potential att bli större och tillskrivas mer vikt i barnets fantasi. Hur ska barn någonsin lära sig empati gentemot andra människor om de drillas i att i första hand identifiera sig själva i en protagonist, att det är viktigast av allt att känna igen sig mer än att känna med någon av annan ålder, kön, ursprunngsland eller med andra intressen och karaktärsdrag? 
 
Och vet ni vad - moral kan och bör installeras hemma. Om man nu ska vara så hell bent på att kalla förskolan för just förSKOLA och frångå idén om daghemmet som en ren förvaringsinstans och titulera dagisfröknar för pedagoger - låt dem då syssla med det pedagoger är anställda för: kunskapsförmedling. Könsroller, religion, politik, etik och moral är föräldrarnas ansvar och rättighet att få fostra inom den egna familjen. I annat fall är förskola dömt som benämnning i vilet fall som helst, för ska man kalla det genuspedagogerna har skapat vid sitt rätta namn är ordet statlig indoktrineringsanstalt.
Till top