Om medelklassmedborgares självpåtagna martyrkoftor

Allmänt / Permalink / 1
 
Miljöångest. 
 
Medan tredje världskriget rasar, människor sprängs i bitar, mammor tvingas sälja ett av familjens barn för att kunna mata resten, kvinnor våldtas av gäng medan deras familjer tvingas titta på för att skapa så stor skräck som möjligt i närområdet, män tvingas till ofrivillig militärtjänst med små chanser att överleva, mammor dör av förlossningskomplikationer som kostar 3 spänn per person att fixa, bloggare piskas och fängslas, miljoner människors talanger och drömmar dör för att de blir utestängda från utbildning och alltfler saknar grundläggande mänskliga rättigheter tycker svenska medelklassen hur jobbigt det är att ansvaret för miljön är luddigt. Snussetussarna! Ni har det verkligen sämst av alla! 
 
Jag blir sällan så provocerad som när analysbefriade godhetsapostlar med faktisk förmåga och utrymme att göra sig själva och andra något smartare hoppar på någon annans propagandatåg och kör in samtalet, resultaten och omgivningen i en återvändsgränd dit de styrs uteslutande av sina av fredskadade underutvecklade impulser. 
 
Kött - bil - flyg - gapa - skamma - klappa dig själv på axeln för din bländande moraliska förträfflighet - upprepa - kött - bil - flyg.
 
20 % av svenskarna har minskat sin köttkonsumtion av miljöskäl. En familj i Askim hävdar sig ha löst sin klimatångest -nyheter som lämnar mig med så många frågor! Vad betyder minskad köttkonsumtion? Hur fattades beslutet och hur har den enskildes genomsnittsbidrag i form av köttavkall beräknats? Har någon uppföljning skett hos dessa individer i efterhand? och viktigast av allt, vad konsumerar de istället?
 
Sojaprotein som kräver regnskogsskövling? Quinoa med mindre än hälften proteininnehåll som därmed kräver större volymer och dessutom orsakar väpnade konflikter mellan utarmade bönder i Sydamerika?  för att inte tala om de något ehm.. svaga argumenten för att äta grödor som färdats från Sydamerika av miljöskäl öht.... 
 
Hur ser deras övriga livsmönster ut? Hade medelklassfaran i familjen med miljöångest sagt upp sig från ett jobb om det hade börjat kräva regelbundna flygresor till huvudkontoret i London? Behöver de verkligen den där resursslösande jättevillan med 20 minuter bilkörning till skola, barnens aktiviteter, och vardagens inköp - jag menar, sorteringskärlen hade väl fått plats i en fyra med närhet till allt? Varför har de ens fler än ett barn när jorden tar så mycket stryk av vår alltför hastiga förökningstakt? Viktigast av allt kanske: är hela deras "miljöarbete" måhända helt tillintetgjort om en enda amerikan väljer att köra sin suv till polaren i grannkommunen och sladdar in på McDonalds drive thru under färden? (svaret är Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa!) En genomsnittlig amerikan påverkar utsläppen såhär jämfört med en genomsnittssvensk  och få se nu... det finns något fler amerikaner va? 
 
Den här kompletta galopperande ignoransen inför den enskilde medborgarens kategorisering till sin egen lokala kontext påspädd av messiaskomplex gör att miljömessias helt enkelt glömmer bort att inte ens han som är så god är isolerad från omgivning. Bor du i Sverige så bidrar du direkt till en försvinnande liten del av Sveriges totala koldioxidavtryck som i sig är försumbart för globala resultat, men desto mer bidrar du indirekt till de  etablerade handels- och infrastrukturmönster som finns genom att vara en fungerande del av medelklassamhället (något som knappast går att uppnå genom att helt ställa sig vid sidan om, leva på kottar och solstrålar som man fångat i en glasburk). Och man borde ju tycka att en person som har ångest - inte den urvattnade allmänna slaskdefinitionen utan den medicinska varianten som orsakar verkligt lidande och behandlas borde utvärdera sina insatser och möjligheter att minska denna maximalt. 
 
Då står valet mellan en flytt till ett mindre bemedlat samhälle som man kan vara en fullvärdig självförsörjande del av utan att västerländska konsumtionsmönster krävs eller... 
 
En analytisk och holistisk approach bortom IPCC's genomkorrupta, enkelspåriga agenda. Miljöfrågan är mer än en fråga om koldioxid. Hållbarhet är mer än att symboliskt och effektlöst avstå en cheeseburgare. Framför allt handlar det om pragmatiska perspektiv både rent ekonomiskt men också ur humanitär synpunkt, förnyelse före förbud och komplexitet som den här masspsykosen och dess pådrivare aktivt motverkar. Vänsterns politik med sitt stora stöd inte minst från public service låser hela samtalet kring kravet på människans totala underkastelse för att något diffust och svårmätt kanske eventuellt bidra litegrann till en global utmaning om övriga nationers beteenden hålls konstanta. Detta tankesätt är Åsa Romsons drivkraft för rättfärdigande av oron för en klimatkonferens i ett Paris där terrorofferns kroppar inte har hunnit kallna eller axelryckningen åt att bostadsbyggen stoppas, enskilda medborgare blir arbetslösa, fattiga och far illa av viss grön skatteväxling. 
 
Miljön är viktig. Men människorna som lever i den är viktigare. Självklart är det upp till var och en att leva som en klimatslav, men vänta inte att Moder Jord skickar tackkort inom den närmaste tiden. 
#1 - - Kristian:

Bra skrivet!
Det räcker nog inte med att leva på kottar, biodynamiska kottar skall det vara!

Mångas problem ligger på nivån "Qu'ils mangent de la brioche".

Svar: Tack! Mångas problem verkar vara att det är lätt att kompromissa ort det som inte är ens eget, men desto svårare att leva som man lär. Flyger man inte förstår jag varför det är svinenkelt att rösta ja till höjda flygskatter. Igår publicerade attonbladet sin egen undersökning där de flesta var för att leva som klimatslavar fastän de själva inte trodde att målen skulle nås. Jomen visst, fortsätt springa in i samma glasdörr om och om igen men dra inte med mig! Masspsykos är vad det är.
Raging Babushka

Till top