Om medelklassmedborgares självpåtagna martyrkoftor

Allmänt / Permalink / 1
 
Miljöångest. 
 
Medan tredje världskriget rasar, människor sprängs i bitar, mammor tvingas sälja ett av familjens barn för att kunna mata resten, kvinnor våldtas av gäng medan deras familjer tvingas titta på för att skapa så stor skräck som möjligt i närområdet, män tvingas till ofrivillig militärtjänst med små chanser att överleva, mammor dör av förlossningskomplikationer som kostar 3 spänn per person att fixa, bloggare piskas och fängslas, miljoner människors talanger och drömmar dör för att de blir utestängda från utbildning och alltfler saknar grundläggande mänskliga rättigheter tycker svenska medelklassen hur jobbigt det är att ansvaret för miljön är luddigt. Snussetussarna! Ni har det verkligen sämst av alla! 
 
Jag blir sällan så provocerad som när analysbefriade godhetsapostlar med faktisk förmåga och utrymme att göra sig själva och andra något smartare hoppar på någon annans propagandatåg och kör in samtalet, resultaten och omgivningen i en återvändsgränd dit de styrs uteslutande av sina av fredskadade underutvecklade impulser. 
 
Kött - bil - flyg - gapa - skamma - klappa dig själv på axeln för din bländande moraliska förträfflighet - upprepa - kött - bil - flyg.
 
20 % av svenskarna har minskat sin köttkonsumtion av miljöskäl. En familj i Askim hävdar sig ha löst sin klimatångest -nyheter som lämnar mig med så många frågor! Vad betyder minskad köttkonsumtion? Hur fattades beslutet och hur har den enskildes genomsnittsbidrag i form av köttavkall beräknats? Har någon uppföljning skett hos dessa individer i efterhand? och viktigast av allt, vad konsumerar de istället?
 
Sojaprotein som kräver regnskogsskövling? Quinoa med mindre än hälften proteininnehåll som därmed kräver större volymer och dessutom orsakar väpnade konflikter mellan utarmade bönder i Sydamerika?  för att inte tala om de något ehm.. svaga argumenten för att äta grödor som färdats från Sydamerika av miljöskäl öht.... 
 
Hur ser deras övriga livsmönster ut? Hade medelklassfaran i familjen med miljöångest sagt upp sig från ett jobb om det hade börjat kräva regelbundna flygresor till huvudkontoret i London? Behöver de verkligen den där resursslösande jättevillan med 20 minuter bilkörning till skola, barnens aktiviteter, och vardagens inköp - jag menar, sorteringskärlen hade väl fått plats i en fyra med närhet till allt? Varför har de ens fler än ett barn när jorden tar så mycket stryk av vår alltför hastiga förökningstakt? Viktigast av allt kanske: är hela deras "miljöarbete" måhända helt tillintetgjort om en enda amerikan väljer att köra sin suv till polaren i grannkommunen och sladdar in på McDonalds drive thru under färden? (svaret är Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa!) En genomsnittlig amerikan påverkar utsläppen såhär jämfört med en genomsnittssvensk  och få se nu... det finns något fler amerikaner va? 
 
Den här kompletta galopperande ignoransen inför den enskilde medborgarens kategorisering till sin egen lokala kontext påspädd av messiaskomplex gör att miljömessias helt enkelt glömmer bort att inte ens han som är så god är isolerad från omgivning. Bor du i Sverige så bidrar du direkt till en försvinnande liten del av Sveriges totala koldioxidavtryck som i sig är försumbart för globala resultat, men desto mer bidrar du indirekt till de  etablerade handels- och infrastrukturmönster som finns genom att vara en fungerande del av medelklassamhället (något som knappast går att uppnå genom att helt ställa sig vid sidan om, leva på kottar och solstrålar som man fångat i en glasburk). Och man borde ju tycka att en person som har ångest - inte den urvattnade allmänna slaskdefinitionen utan den medicinska varianten som orsakar verkligt lidande och behandlas borde utvärdera sina insatser och möjligheter att minska denna maximalt. 
 
Då står valet mellan en flytt till ett mindre bemedlat samhälle som man kan vara en fullvärdig självförsörjande del av utan att västerländska konsumtionsmönster krävs eller... 
 
En analytisk och holistisk approach bortom IPCC's genomkorrupta, enkelspåriga agenda. Miljöfrågan är mer än en fråga om koldioxid. Hållbarhet är mer än att symboliskt och effektlöst avstå en cheeseburgare. Framför allt handlar det om pragmatiska perspektiv både rent ekonomiskt men också ur humanitär synpunkt, förnyelse före förbud och komplexitet som den här masspsykosen och dess pådrivare aktivt motverkar. Vänsterns politik med sitt stora stöd inte minst från public service låser hela samtalet kring kravet på människans totala underkastelse för att något diffust och svårmätt kanske eventuellt bidra litegrann till en global utmaning om övriga nationers beteenden hålls konstanta. Detta tankesätt är Åsa Romsons drivkraft för rättfärdigande av oron för en klimatkonferens i ett Paris där terrorofferns kroppar inte har hunnit kallna eller axelryckningen åt att bostadsbyggen stoppas, enskilda medborgare blir arbetslösa, fattiga och far illa av viss grön skatteväxling. 
 
Miljön är viktig. Men människorna som lever i den är viktigare. Självklart är det upp till var och en att leva som en klimatslav, men vänta inte att Moder Jord skickar tackkort inom den närmaste tiden. 

Fröken Romsons första möte med vuxenlivet

Allmänt / Permalink / 0
Igår var en bra dag att vara Jimmie Åkesson. Aldrig förr har det varit så enkelt att implementera sin politk utan att ens regera. Ingen idéförankring och jobbiga paradigmskiften krävs, bara destabilisiera en svag alliansregering så att ett mycket sämre rödgrönt alternativ väljs, ge dem ett halvår att slafsa ihop budgetar så katastrofala att varje extra vecka kräver att man tvångsbändar upp skattebetalarnas plånböcker snarare än hjärtan tills måttet är rågat (vilket inträffar tämligen snabbt med såna här prioriteringar) och luta dig tillbaka med en stor popcornhink medan en gråtande förödmjukad Åsa Romson tvingas hålla presskonferens om hur hon tvingas genomföra din politik. 
 
För det är inte en pragmatisk hållbar politik som har fört oss till stadiet då hela familjer sover på snötäckta gator i Sverige. Detta är resultatet av de rödgrönas politiska kattsamlande allt åt alla-trams som inte längre håller, av det enkla och förutsägbara skälet att "nån annans pengar" förr eller senare tar slut.
 
Man kan inte göra anspråk på att vara en humanitär stormakt och ta emot hela världens skyddsbehövande och samtidigt upphandla som att kostnaden per person inte spelade roll. För varje bortslösad upphandlingskrona per person minskar möjligheterna att ge skydd åt ytterligare sökande, det måste till och med miljöpartiet greppa. Man kan inte som Romson säga att man "inte planerar ekonomin.. det brukar lösa sig", intala sig att detta vinnande tankesätt måste vara ens unika superkraft som särskiljer en från alla andra som inte är lika smarta goda och allmänt jättebäst och och sen gråta på en presskonferens när det inte magiskt gör det. 
 
Värt att begrunda att det var betydligt lättare för Romson att rakryggat och tvärsäkert stå i Almedalen och göra skillnad på vita medelålders heteromän och människor. Att regera och stå konsekvenserna av sin egen inkompetens är desto svårare. Man kan gråta för mindre på jobbet, men helst efteråt när ingen ser. För helt ärligt, det är alarmerande att vi har en statsminister som ursäktar sig lite difffust med att man visst har varit lite naiv utan att definiera vem, och ifråga om vad, samt en vice statsminister som enligt egen utsago var omedveten om att människor flyr över medelhavet för ett år sen (!) och gråter när vuxenverkligheten blir för uppenbar. 
 
Vi kan inte nöja oss med en vice statsminister vars parti stolt motarbetar medborgarna till förmån för diffusa miljömålsättningar genom att sätta stopp för bostadsbyggande, infrastrukturförbättringar, transporter, kommunikationer, arbetsmarknad och individens frihet och sen gråter åt sin egen oförmåga att hjälpa fler männsiskor. Vi kan inte ha en utrikesminister som verkar ha som mål att sabba så många relationer som möjligt på kortast möjliga tid och implementerar detta med yttersta skicklighet och vi har för många i bostadskö för att acceptera en bostadsminister som lägger sig i alla frågor utom bostäderna. 
 
Även om varenda en av dem mot förmodan är jättesnälla, kramar kattungar på sin fritid och betalar sina tvlicenser prickfritt är det dags att misstroendeförklara hela högen. 

Om genusvirus

Inom organisationsteorin finns ett begrepp som kallas virusteori - en förklaringsmodell som antyder att idéer är viruslika,att de smittar en organisation när denna kommer i kontakt med "idébärare" (kan vara externa personer eller någon inifrån som "smittats" på någon ideutbytesarena- tänk glättig typ som varit på inspirationsfrukost om agila metoder och blir tjatar hål i huvet på ledningen att alla dör om firman inte genast sätter en proverbial slägga i de senaste 30 årens strukturer, metoder och mål säger upp lokalerna och blir en modern virtuell thought leader extraordinaire) och sätter då eventuell immunitet på prov hos den smittade organisationen (om denna är avigt inställd till förändring, typ familjeföretagaren som minsann jobbat med penna och block hela livet och det har gått så bra så) alternativt ligger latent tills motståndet är försvagat och ett utbrott kan ske (omvärldsfaktorer typ finanskris och ny teknologi som kräver förändring och driver på radikala svängar man aldrig hade gjort om anpassningstakten hade hållits jämnt över tid). När viruset väl brutit ut kan det inaktiveras, reaktiveras eller mutera beroende på omständigheter. 
 
Och vad kan bättre definieras som organisation än ett samhälle? En grupp förenad av geografisk hemvist, ekonomiska intressen, språk och kultur. Och ni ska se att virusteorin håller i samhällsfrågor med. 
 
Kolla bara genusjug..förlåt, Liberalerna. En gång ett parti som skrek sig hesa om personligt ansvar, på klassiskt liberalt vis. Ansvar att lära sig språket, sköta skolan osv har gjort helt om och åberopar generella maktstrukturer för att rättfärdiga sin inskränkning av individens handlingsutrymme, något som är fullkomligt oförenligt med liberal teori. Att det sker efter en ganska omfattande "rosa våg" som härjade när vår feministiska regering (varför tror ni de kallar sig det först efter att ha tillskansat sig makten förresten? för begreppet feministisk utrikespolitik/regering var ingenting de gick till val på!) var i opposition i 8 år och det fanns någon slags uppfattning om att feministiska idéer kunde klassas som underdogs med visst motstånd från etablissemanget förvånar mig inte ett dugg. Ta Birgitta Olsson - eller patient zero som vi kan kalla henne och hennes egen förkortade föräldraledighet som hela Sverige slöt upp för att försvara. "Barnet har ju en pappa!" "Vilket dinosaurietänk att en mamma är sämre om hon jobbar" "BRÖSTPUUUUUUMP!" skrek både höger och vänster. Sen fick de välja själva och febern sjänk till normaltemp.
 
Däremot har strukturtänket infiltrerat den borgerliga sfären vilket gjordes tydligt när Liberalernas Maria Arnholm, Gulan Avci, Birgitta Olsson mfl började propagera med full kraft för att individen inte längre förtjänar förtroendet att styra sitt eget liv. Vänstertankar om strukturer (och att det öht kan finnas auktoriteter som kan göra bedömningen om vad som är en hållbar vs ohållbar struktur), representation och den av bland andra SCB motbevisade 3,6 MKR mindre i livslön-tesen används så flitigt som argument att "liberalernas" ansikten hhade kunnat bytas ut mot valfri sosse, miljöpartist eller fia utan att innehållet hade behövt justeras. Alva Myrdal-feminismen is back with a vengeance och förskoletvång diskuteras på "Liberalernas" landsdagar. 
 
De röstade tillsammans med S MP och Vpk fram den tredje pappamånaden och blir upphetsade bortom vad som kan anses hälsosamt att driva på en tredelning och på sikt fullständig individualisering av föräldraförsäkringen. Centern hakar glatt på i omröstningen om att avskaffa vårdnadsbidraget, åter igen utan att stanna till en nanosekund och fundera vad det betyder  att de röstar med etablerade och neovänsterpartier. Inte ens moderaterna står pall - ta en titt i partiprogrammets jämställdshetssektion där vänsterviruset försiktigt börjar visa små kliande utslag i språket - inklusion, problematisering av mäns låga uttag, obetalt hushållsarbete oh glastak.
 
Vidare är det oroande att personkulten är så stark kring exempelvis Olsson som nästan tvångsväljs till partiledare av samtliga ledarsidor när det vankas partikongress är också rätt obehaglig givet att detta är i Sverige där vi säger oss stå över persondyrkan och gärna slår oss för bröstet och hävdar att vi är fritänkare i världsklass. En idébärare som oemotsagd får sprida vilket innehåll som helst rättfärdigad av personliga egenskaper är livsfarlig. Vi har sett detsamma med Schyman, Löfvén, Fridolin och i begränsade kretsar även Åkesson. 
 
Samtidigt rider andra vänsterbegrepp in på den kollektivistiska vågen och roffar åt sig existensberättigande och diskussionsutrymme för frågor som trygga rum, revision av historia och vetenskap och stärker därmed idén om värdegrundens okränbara överordning - biologi finns inte, vetenskap är ett vitt cisheteropåhitt med nykolonialistisk förtryckaragenda och ideer är en valuta som alltid konverteras 1:1 vare sig de är förankrade i århundraden av vetenskap eller blir till i en aktivistbloggares dreadlockskrönta knopp i ett haschrus  . En genusbloggare eller förskolepedagog kan således obekymrat utmana överläkare, barnpsykologer och andra tyngre auktoriteter med plattityder på ett sätt som få andra discipliner hade tillåtit. Att viruset muterar och befäster sin makt över det infekterade värddjuret, samhällskroppen framgår med skrämmande tydlighet för dem som fortfarande har kvar ett visst mått av kritiskt självständigt tänkande. 
 
Det här landet måste sluta dölja nysningarna som ett envist barn som hävdar att hon mår bra och ta en alvedon av klassisk vetenskap och marknadsekonomisk teori. 
Till top