Om feministiska stenar i glashus

Allmänt / Permalink / 0
Om jag fick välja två saker för dagens feminister (3e vågen) att lägga ner för all världens framtid vore svaret omedelbart och glasklart att jag önskar: 
 
1) ..att de slutar tillskriva sig 1:a och 2:a vågornas framgångar i uppenbart livsviktiga frågor som förbättrar kvinnors liv (rösträtt, äganderätt, reproduktiva rättigheter och sexuell hälsa etc). Du är INTE Rosa Parks för att du färgar armhålan rosa eller kletar med mens på canvas. PUNKT. 
 
2) ..att de slutar avfärda kritik om genusteoriers inneboende misogyni med "no true scotsman" som sköld. 
 
1985 skrev Margaret Atwood boken "The handmaid's tale" - historien om det fiktiva dystopiska framtidssamhället Gilead som plågats av tilltagande infertilitet, och en hög kristna fundamentalister som tagit makten i en statskupp, förslavat kvarvarande fertila kvinnor och fråntagit dem allt. De får inte ens behålla sina namn (de får instället sin manliga ägares namn med prefixet Of-). De hålls som avelsdjur hos ledarna och deras infertila fruar för att producera barn  som sedan tas ifrån dem när de har ammat färdigt. Kvinnorna skickas då för att tjäna nästa ledare på samma sätt, och de som vägrar avrättas offentligt eller skickas till straffkolonierna där miljön är så giftig att ingen överlever. 
 
Boken har nu blivit en hyllad serie och med all rätt, den är otroligt välgjord och förtjänar alla Emmys den må nomineras till. Vad varken serien eller boken som den är baserad på förtjänar är att användas som radikalfeministiskt slagträ i diverse "analyser" om hur nära västkvinnors vardag i patriarkatet som den fiktiva situationen är och skräckscenarion om hur lätt vi hamnar där om vi inte genast eldar upp alla affischer med bikinibrudar på, dekonstruerar könsrollerna på bästa postmoderna postpatriarkala postkoloniala sätt och accepterar Gudrun som vår personliga frälsarinna. 
 
I varje fall inte utan att man nyanserar källorna till det uttryckta hatet. 
 
En kristallklar "analys" jag önskar att dagens feminister "skaffade sig" är den om intrasexuell konkurrens och dess roll i förtrycket av kvinnor, i såväl serien som verkligheten. Några exempel att fundera på (spoiler alert):
 
* Offred ligger i badet medan berättarrösten förklarar att hon bara ges tillgång till rakhyvel en gång i veckan innan den så kallade ceremonin, inför vilken hon måste vara badad, rakad och klädd i rena kläder "like a prized pig". Skönhetsritualen börjar och slutar där - objektet rengörs, varken mer eller mindre och reduceras till sin funktion. Vid själva "ceremonin" hålls hennes överkropp fast av hustrun medan mannen "betäcker henne" utan minsta synliga antydan till njutning. Istället ser han in i sin hustrus ögon under hela akten. 
 
En dehumanisering på en nivå som endast genusteori kan leverera. Jämför: "Kön är ENBART en social konstruktion, ENDA skillnaden på män och kvinnor är könsorganens funktion" "Bröst är bara matstationer och täcks i dagsläget ENBART för att patriarkatet har sexualiserat dem och Gud(run) nåde den som vågar yppa något annat" "Nu ska vi prata om hur kroppen KÄNNS - aldrig hur den ser ut" "Komplimanger är förtryck, beröm aldrig hur barns kläder ser ut - bara dess funktion"  "könssterotypt klädda kvinnor är patriarkatets fångar, ingen kvinna klär sig frivilligt i tighta kläder och höga klackar". 
 
Inte helt likt horan&madonnan, är det här en fråga om den solidariska smarta feministen och den tragiska bimbon, ett av radikalfeminismens äldsta verktyg. Kvinnor som ansetts dra vinstlott i den sexuella selektionen hålls tillbaka av kvinnor med mindre fördelaktiga förutsättningar genom att just deras egenskaper (faktiska som önskade) uppvärderas socialt på andras bekostnad. Med offerkoftan (vadå misogyna, vi för ju en kvinnokamp mot patriarkatet, hur vågar du kritisera våra ädla syften?!) som ideologisk sköld smyger de här ideerna via populärkultur in i människors vardag -tar plats i akademin och därefter vet vi alla vad som händer. 
 
Dominika Peczynski kallar detta slutshamingens ekonomi och hon är något på spåren här
 
I slutet av säsongen får man via en flashback följa hur Gilead blev till, då ledarna syns diskutera hur de måste få med fruarna på sin plan, och hur de aldrig kommer att lyckas utan deras stöd. På samma sätt som många kvinnofientliga lagar och normer vore omöjliga utan att kvinnor varit drivande i att införa och upprätthålla dem. Inte helt olikt verklighetens samverkan mellan det så kallade patriarkatet och systerskapet för att hävda sin egen position gentemot andra.  
 
Tjänarinnorna i serien har påtvingats samma röda löst sittande uniform och vita hätta, en klädsel som inte direkt väcker manliga begär, och som lustigt nog, helt utan feministers eftertanke har blivit omåttligt populär på kvinnorättsdemonstrationer mot "patriarkala strukturer och maktordningar" runtom i världen. Fruarna bär smickrande klänningar och vacker makeup med håret fritt.
 
Jämför detta med kvinnor som har verkat för att införa obligatorisk religiös klädsel eller könsstympat sina döttrar för att stärka deras position på äktenskapsmarknaden samt aktivt bidragit till stigmatiseringen av kvinnor som vägrar rätta sig i ledet (ens egen dotters avhackade könsdelar är ju bara premiumvara om det finns en motpart som kan kallas sämre, omoralisk eller slampig - de tjänar således på att upprätthålla dessa dikotomier) i kvinnofrigörelsens namn. Även om begränsningarna med tiden tack och lov blivit mindre våldsamma så kvarstår principen. Att med socialt tvång begränsa en kvinnas sätt att vara kvinna på baserat på subjektiv bedömning om vad som är "prodblematiskt" är kvinnofientligt, individfientligt, totalitärt kollektivistiskt trams. Och det har Hadley Kamptz faktiskt helt rätt i, kvinnohat förenar shady grupper - från rödnackade Trumpanhängare med högafflar till galna islamister i Saudiarabien och rasande röda kommunister globalt -  men hon glömmer att nämna de största antagonisterna till kvinnors frihet här: radikalfeministerna. 
 
 

Har vi sett peak genus?

Allmänt / Permalink / 0
Jag har intresserat mig för och krigat mot genusfeminism sen jag var femton år gammal. Något som började med en instinktiv aversion triggade min självbevarelsedrift att läsa på och säga ifrån vid varje tillfälle. Därför kan man ju lugnt säga att jag har sett och hört alla möjliga försvar, en del så vanliga att man skulle kunnna göra ett genus-faq och låta bli att uppdatera de kommande tio åren utan att svaren skulle behöva ändras. 
 
Jag har hört samma grejer för 15, 10, 5 & 1 år sen och det har ni med, när ni tänker efter. Så nu ska vi tänka efter. 
 
Vanlig bortförklaring #1 "Ja men du kan ju inte likställa några galningar och all feminism som är i grunden bra"
Svar: Johodå, det kan jag när dessa galningar har gjort anspråk på & fått positionen som opinionsbildare/ tilldelats maktpositioner inom offentlig förvaltning. Det är rätt få som ifrågasätter miljöpartiet som självutnämnda talespersoner för miljöfrågor, så varför ska vi ansvarsfriskriva Feministiskt Initiativ som företrädare för vänsterorienterad genusfeminism eller vår feministiska regering eller feministiska opinionsbildare som får spaltutrymme/tv-sofftid/projektpengar från våra gemensamma skattemedel. 
Det är inte gulligt eller acceptabelt när de som lever på att sprida sina ideer till offentliga organ som social- utbildningförvaltningar,  pushar sin radikala aktivistagenda som inte bara saknar vetenskapligt stöd utan har förklarat krig mot just akademin med en aldrig sinande ström skattemedel som vapen. 
 
Vanlig bortförklaring #2 "Ja men det är bara en fluga, det galna kommer att lägga sig av sig självt, motståndet ökar ju"
 
Svar: Det var en fluga innan -96 då man skrev in kravet att "aktivt motverka traditionella könsmönster" i läroplanen. Det var en fluga innan Nationella Sekretariatet för Genusforskning vid  bildades 1998 och fick regeringsuppdrag att jämställdhetsintegrera samtliga universitet (akademin är patient zero) och därefter samtliga myndigheter. Det var en fluga innan man började försöka lagstifta mot kritik av bl.a. feminism på EU-nivå, innan man på allvar började föra diskussion om att ge mer utrymme för det socialkonstruktivistiska perspektivet på läkarprogrammen, innan försvaret, trafikverket & pensionsmyndigheten började allokera heltidstjänster & projektpengar åt detta fullskaliga vetenskapsvidriga vansinne. Innan vi 2014 fick vår och världens första uttalat feministiska regering som nästa år tillsätter genusta... eh.. en jämställdhetsmyndighet (för att ett nationellt sekretariat vid ett av landets största universitet räcker inte tillräckligt långt in i våra privatliv) som ett sista eff you till skattebetalarna innan de förhoppningsvis avsätts för gott. Så om vi tittar tillbaka på en fringeröresle som gått från att spraya slagord på HMs underklädesaffischer till att styra över akademin & sitta i regering, hur tycker ni att det går med "flugans avtagande"? sådär va? 
 
Brukar cancer gå över av sig själv eller måste man upptäcka den tidigt, förgifta den med cytostatika & stråla sönder den för att ha en chans? 
 
Vanlig bortförklaring #3 "jamen sluta överdramatisera, det finns ju bra saker med tredjevågenfeminism som faktiskt hjälper kvinnor"
Svar: jaså ja, vilka då? Har våldtäkterna minskat de senaste 21 åren sen genuset tvingades på samtliga skolbarn och stalkade dem upp i vuxen ålder? Nope. Har högsta domstolen tagit upp fler fall av sexuellt våld eller våld i nära relationer? Nope. Har kvinnor börjat intressera sig mer för STEM-yrken? Nope. Det beror iofs på att välståndet har ökat, då gör vi nämligen oftare könsstereotypa val för at vi kan. Har kvinnors löner ökat? Absolut! Enligt medlingsinstitutet (2014) återstår ett ovägt lönegap på 5 % - no thanks to genus utan gammal hederlig marknadsekonomi och teknisk innovation som jämnat ut spelplanen & uppvärderat kvinnors talanger & input, för att inte tala om ökningen av kvinnors värdepapperssparande sedan nätmäklarna gjort aktiehandeln mer tillgänglig. Ingenting bra som har hänt kvinnor som grupp sedan 90-talet kan tillskrivas genusteori, genuspedagogik eller genusfolket. Däremot har det kostat oss pengar och enskilda kvinnor har hållits tillbaka på basis av marxistiska ideer utan vetenskapsförankring. Det är dags att låta entusiasterna betala sina experiment själva. 
 
Så nej, vi har inte sett peak genus, ja mer galenskap är att vänta, nej varken kvinnor eller män mår bra av det. Gör något. 

Kvinnors konsumtion visar vägen

Allmänt / Permalink / 1
Ännu en anledning varför jag ratar den feministiska världsbilden som är baserad på antagandet att vi lever i en könsmaktsordning där mannen är norm och kvinnan sekundär är den oerhört trubbiga definitionen av makt. 
 
 
Och den som bestämmer vart pengarna tar vägen är också den som formar marknaden. Jag älskar det. 
 
Kom att tänka på detta när jag satt och beklagade mig över att ha försummat min hy til en vän på lunchen. Någon halvtimme senare var jag tillbaka på jobbet, satt i telefon i jobbet medan jag chattade med en hudterapeut om mina hudplaner. Det tog ca 15 minuter, några bilder och badrumsskåpsgnäll innan hon hade satt ihop ett fullständigt program, lagt mina grejer i kundkorgen och slängt in gratis framt hem till dörren samma dag från tvärsöver landet. för att inte tala om att en smink& hudvårdsbesatt liten själ som jag numera har samtliga världens varumärken några timmar bort från mitt badrummsskåp jämfört med vad jag hade för bara 1, 2, & 5 år sedan. 
 
E-handeln går framåt och det är kvinnorna som driver den framåt. Vi gillar när vår foundation matchar huden men pallar inte alltid ägna en förmiddag på närmaste varuhus. Så vi hittar sätt att lösa det online. Enligt HUI växte e-handeln med 53,7 MDR SEK 2016 och gissa vilka kategorier är störst? 1) kläder och skor (kvinnodominerat) 2) böcker & media (hyfsat lika) 3) skönhet & hälsa (kvinnodominerat). 
 
"Men det är bara en fjantig hudkräm"
 
Mhm. Och denna fjantiga kräm och vår faiblesse för den sysselsätter allt från forskare som tar fram nya formler som håller perfekt i 12 h, marknadsförare som förklarar varför just deras produkt är bäst för ett visst syfte, designers som paketerar, säljare som säljer, lagerpersonal som hanterar och logistiker som hittar lösningar så handlarna kan bjuda på en gratis frakt hela vägen till din ytterdörr. Den sysselsätter kvinnor och män, yngre som äldre och genererar tillväxt. 
 
Alltså samma fjantiga, ytliga intressen och grejer som feminister hävdar att vi borde undvika för att inte "ge efter för patriarkatets sjuka ideal" (diskussionen om intrasexuell konkurrens får tas i ett separat inlägg) och som mossiga gamla förändringshatare (ofta män födda runt 50-talet) har backat upp feministkåren i att devalvera i alla år. För är det någonstans de två antagonisterna kan mötas är det i sitt kvinnohat. 
 
Min absoluta favorit bland beautybloggarna, en 23-årig tjej från Moskva, Goar Avetisyan har själv beskrivit i tidigare inlägg hur make up- artisteriet har byggt hennes självförtroende samtidigt som det blev en (spektakulär) karriär som bland annat resulterat i gemensam kollektion med MAC åker nu landet runt och gör makeovers på överlevare av cancer och olyckor. Berätta igen för den här kvinnan som blev svårt brännskadad som 2,5-åring att de tekniska innovationer som gör att hon kan se ut som alla andra för en dag inte betyder något. Att det bara är våp som bryr sig om smink. Släng gärna den i ansiktet på samtliga som jobbar i miljardindustrin där kvinnor dikterar reglerna, att det inte är riktigt värde de har skapat.
 
Det är en bra tid att vara kvinna. Vi har bara deltagit på arbetsmarknaden i samma grad som män sen industriella revolutionen men kvinnor tar redan ledningen på universiteten, bjuds in i ledningsgrupper och styrelser, driver handeln framåt, ökar sitt värdepappersparande i snabbare takt än någonsin förr och är på god väg att organiskt och sömlöst utjämna de skillnader som finns i s.k. maktfördelning - tack vare tekniska innovationer och marknadsekonomi. Inte marxistisk tredejvågenfeminism.
 
 
Till top