Babushka voskrese!

Allmänt / Permalink / 0
*Babushkan är uppstånden 
 
Modern feminism kan återuppliva den mest stendöda av kritiker, rycka henne från köket (men inte utan marmorkaveln) och upp på barrikaderna mot floskler och folkfördumning. 
 
Nicole Valencia, ekonom och nybliven mamma, tycker "Att bära högklackat är att acceptera kvinnoförtryck"  .
 
Recap: Valencia menar att höga klackar är så hypade att kvinnor känner att de förväntas bära dem trots hälsorisker, eftersom skorna verkar på närmast magiskt sätt boosta bl.a. kvinnors karriärer och att dessa promotas så hårt av förebilder och skosäljare att stilettklacken framställs som den enda vägen till social acceptans. Vidare menar Valencia att de negativa hälsoeffekterna av högklackade skor tystas ner. 
 
Bortsett från en riktigt snygg känga till Nina Åkestam utan att nämna att det rör sig om Nina Åkestam (5/5 utfällda klor för utförande) är skiten fan det dummaste jag läst sen "Rum rytm & resande- genusperspektiv på tågstationer" vilket är en bragd lemmetellya. Låt oss därför leka "dekonstruera dekonstruktören" 
 
MYT 1) Stilettklackarnas s.k. popularitet
 
Försäljningen av högklackade skor i väst sjunker snabbt och stadigt, efterfrågan på  platta skor ökar vilket leder att samma butik som Valencia refererar till, Zalando, har fler platta skor i sitt damsortiment än något annat. Faktum är att skorna med klackhöjd över 10 cm utgör 2135 artiklar av 24 431, dvs 8,7 % av damskorna, i vilka f.ö. skor med en enda platå (dvs utan klack) är inräknade. Likadant med Footway, en annan stor skohandlare, där en spontanfiltrering av damsortimentet ger ca 3 k klackskor vs 15 k platta. 
 
Och varför säljer en butik en viss vara? För att det finns en efterfrågan. Att då påstå att merparten kvinnor tvingas till högklackat som första skoval skulle innebära ett av två alternativ - A: det är sant och återförsäljarna vet inte sitt eget bästa, B: Valencia inbillar sig att det är så och hon har inte kollat upp hur det egentligen ligger till. 
 
I modetidningarna lyser stilettklacken med sin frånvaro. Den som inte tror mig kan öppna en Vogue, Elle eller Harper's Bazaar från det senaste året och visa mig ett enda inspirationsreportage med klassiska, feminina stilettklackade skor. Inte ens modeveckorna drar en majoritet i högklackat . Mode är nämligen ett ganska könsneutralt begrepp som snarare handlar om att vara annorlunda och kreativ än klassiskt snygg. 
 
För att inte tala om språkliga klackhatmanifestationer som överlever generation efter generation för att markering av missnöje mot stereotypt kvinnliga attribut aldrig blir gammalt - horskor, myggfångare, fuck me pumps osv. - det ska framgå med all icke önskvärd tydlighet att den kvinna som bär dem har en tvivelaktigt sexualmoral (eftersom vi är såna babylamm och blir bestörta över ett par skor medan vi hyllar att svt sänder inslag om att "skända kyrkogård med f**tan") och/eller saknar förmåga att tänka smart och pragmatiskt. Högklackade skor utanför sängkammaren betraktas som något märkligt och beivras maximalt sedan de uppfanns.
 
 
MYT 2) Förväntningar på kvinnor att bära högklackat 
 
I egenskap av någon som både gjort karnevalen i Rio de Janeiro, klättrat upp och nerför Akropolis och balanserat på romerska forumets ruiner, sprungit genom fler än 40 huvudstäder, arrangerat oräkneliga affärsrelaterade & privata tillställningar och interagerat med människor från hela världen i mina bekvämaste mest älskade sandaletter som råkar ha 10 cm stilettklack kan jag berätta att inte en enda sådan aktivitet har någonsin kunnat genomföras utan andras synpunkter på vad jag som vuxen kvinna kan får eller bör välja för mig själv. 
 
Att mina skor har bedömts mer intressanta att kommentera än talen som hölls, sevärdheterna som passerade eller nödlandningen av det flygplan vi flugit med är för mig lika obegripligt som varför en vuxen människa känner sig berättigad att oombett kommentera någon annans utseende. Eller helt obegripligt är det ju inte.... 
 
Kvinnor märkta som "coola förebilder" klampar runt i Doc Martens och har tuffa converse under balklänningen, bimbos trippar runt i sina tråkiga kvinnoförnedrande stiletter. Ja kanske inte bimbos, men den bitchiga chefen i varje fall, och Trump's fru och dotter, för hur cementerar man bättre ondskan i en sko än att associera den till individer som de goda sagt att man borde ogilla (oklart för vad utöver deras make/far, girlpower systerskap  osv). 
Nädu Valencia, att man bär sina klackar offentligt idag sker trots samhällets syn på den och inte på grund av den. 
 
MYT 3) "Det pratas aldrig om hälsoriskerna"
 
Handen på hjärtat, hur många känner till conversesjukan? Att platta skor med tunn sula i 80 & av fallen leder till överbelastningsskador och är direkt farliga för framför allt unga? Hur många uppmanas att komplettera sina tuffa converse under balklänningen med formgjutna inlägg? Hur många känner till att en klackhöjd på 5 cm är optimal för just hälsan?
 
Jag har gått i stilettklackar sen jag var 15 år gammal. Och det ar varit ett fullt liv med naturupplevelser, spontana långpromenader & spurtar mot saker som är kul, stress, glädje, sorg och dans, aldrig har mina skor upplevts som ett hinder. Några som däremot som av ett mystiskt sammanträffande har gjort exakt samma liv besvärligt har varit självproklamerade feminister med en förkärlek för överförmynderi. 
 
Just det, vi pratar inte om några patriarkala maktstrukturer utan gammal hederlig intrasexuell konkurrens dåligt maskerad som omtanke. Vad intrasexuell konkurrens är, vad som är syftet med den och hur den uttrycks finns väldigt väl sammanfattat här. Läs på Nicole Valencia. 

Om feministiska stenar i glashus

Allmänt / Permalink / 0
Om jag fick välja två saker för dagens feminister (3e vågen) att lägga ner för all världens framtid vore svaret omedelbart och glasklart att jag önskar: 
 
1) ..att de slutar tillskriva sig 1:a och 2:a vågornas framgångar i uppenbart livsviktiga frågor som förbättrar kvinnors liv (rösträtt, äganderätt, reproduktiva rättigheter och sexuell hälsa etc). Du är INTE Rosa Parks för att du färgar armhålan rosa eller kletar med mens på canvas. PUNKT. 
 
2) ..att de slutar avfärda kritik om genusteoriers inneboende misogyni med "no true scotsman" som sköld. 
 
1985 skrev Margaret Atwood boken "The handmaid's tale" - historien om det fiktiva dystopiska framtidssamhället Gilead som plågats av tilltagande infertilitet, och en hög kristna fundamentalister som tagit makten i en statskupp, förslavat kvarvarande fertila kvinnor och fråntagit dem allt. De får inte ens behålla sina namn (de får instället sin manliga ägares namn med prefixet Of-). De hålls som avelsdjur hos ledarna och deras infertila fruar för att producera barn  som sedan tas ifrån dem när de har ammat färdigt. Kvinnorna skickas då för att tjäna nästa ledare på samma sätt, och de som vägrar avrättas offentligt eller skickas till straffkolonierna där miljön är så giftig att ingen överlever. 
 
Boken har nu blivit en hyllad serie och med all rätt, den är otroligt välgjord och förtjänar alla Emmys den må nomineras till. Vad varken serien eller boken som den är baserad på förtjänar är att användas som radikalfeministiskt slagträ i diverse "analyser" om hur nära västkvinnors vardag i patriarkatet som den fiktiva situationen är och skräckscenarion om hur lätt vi hamnar där om vi inte genast eldar upp alla affischer med bikinibrudar på, dekonstruerar könsrollerna på bästa postmoderna postpatriarkala postkoloniala sätt och accepterar Gudrun som vår personliga frälsarinna. 
 
I varje fall inte utan att man nyanserar källorna till det uttryckta hatet. 
 
En kristallklar "analys" jag önskar att dagens feminister "skaffade sig" är den om intrasexuell konkurrens och dess roll i förtrycket av kvinnor, i såväl serien som verkligheten. Några exempel att fundera på (spoiler alert):
 
* Offred ligger i badet medan berättarrösten förklarar att hon bara ges tillgång till rakhyvel en gång i veckan innan den så kallade ceremonin, inför vilken hon måste vara badad, rakad och klädd i rena kläder "like a prized pig". Skönhetsritualen börjar och slutar där - objektet rengörs, varken mer eller mindre och reduceras till sin funktion. Vid själva "ceremonin" hålls hennes överkropp fast av hustrun medan mannen "betäcker henne" utan minsta synliga antydan till njutning. Istället ser han in i sin hustrus ögon under hela akten. 
 
En dehumanisering på en nivå som endast genusteori kan leverera. Jämför: "Kön är ENBART en social konstruktion, ENDA skillnaden på män och kvinnor är könsorganens funktion" "Bröst är bara matstationer och täcks i dagsläget ENBART för att patriarkatet har sexualiserat dem och Gud(run) nåde den som vågar yppa något annat" "Nu ska vi prata om hur kroppen KÄNNS - aldrig hur den ser ut" "Komplimanger är förtryck, beröm aldrig hur barns kläder ser ut - bara dess funktion"  "könssterotypt klädda kvinnor är patriarkatets fångar, ingen kvinna klär sig frivilligt i tighta kläder och höga klackar". 
 
Inte helt likt horan&madonnan, är det här en fråga om den solidariska smarta feministen och den tragiska bimbon, ett av radikalfeminismens äldsta verktyg. Kvinnor som ansetts dra vinstlott i den sexuella selektionen hålls tillbaka av kvinnor med mindre fördelaktiga förutsättningar genom att just deras egenskaper (faktiska som önskade) uppvärderas socialt på andras bekostnad. Med offerkoftan (vadå misogyna, vi för ju en kvinnokamp mot patriarkatet, hur vågar du kritisera våra ädla syften?!) som ideologisk sköld smyger de här ideerna via populärkultur in i människors vardag -tar plats i akademin och därefter vet vi alla vad som händer. 
 
Dominika Peczynski kallar detta slutshamingens ekonomi och hon är något på spåren här
 
I slutet av säsongen får man via en flashback följa hur Gilead blev till, då ledarna syns diskutera hur de måste få med fruarna på sin plan, och hur de aldrig kommer att lyckas utan deras stöd. På samma sätt som många kvinnofientliga lagar och normer vore omöjliga utan att kvinnor varit drivande i att införa och upprätthålla dem. Inte helt olikt verklighetens samverkan mellan det så kallade patriarkatet och systerskapet för att hävda sin egen position gentemot andra.  
 
Tjänarinnorna i serien har påtvingats samma röda löst sittande uniform och vita hätta, en klädsel som inte direkt väcker manliga begär, och som lustigt nog, helt utan feministers eftertanke har blivit omåttligt populär på kvinnorättsdemonstrationer mot "patriarkala strukturer och maktordningar" runtom i världen. Fruarna bär smickrande klänningar och vacker makeup med håret fritt.
 
Jämför detta med kvinnor som har verkat för att införa obligatorisk religiös klädsel eller könsstympat sina döttrar för att stärka deras position på äktenskapsmarknaden samt aktivt bidragit till stigmatiseringen av kvinnor som vägrar rätta sig i ledet (ens egen dotters avhackade könsdelar är ju bara premiumvara om det finns en motpart som kan kallas sämre, omoralisk eller slampig - de tjänar således på att upprätthålla dessa dikotomier) i kvinnofrigörelsens namn. Även om begränsningarna med tiden tack och lov blivit mindre våldsamma så kvarstår principen. Att med socialt tvång begränsa en kvinnas sätt att vara kvinna på baserat på subjektiv bedömning om vad som är "prodblematiskt" är kvinnofientligt, individfientligt, totalitärt kollektivistiskt trams. Och det har Hadley Kamptz faktiskt helt rätt i, kvinnohat förenar shady grupper - från rödnackade Trumpanhängare med högafflar till galna islamister i Saudiarabien och rasande röda kommunister globalt -  men hon glömmer att nämna de största antagonisterna till kvinnors frihet här: radikalfeministerna. 
 
 

Har vi sett peak genus?

Allmänt / Permalink / 0
Jag har intresserat mig för och krigat mot genusfeminism sen jag var femton år gammal. Något som började med en instinktiv aversion triggade min självbevarelsedrift att läsa på och säga ifrån vid varje tillfälle. Därför kan man ju lugnt säga att jag har sett och hört alla möjliga försvar, en del så vanliga att man skulle kunnna göra ett genus-faq och låta bli att uppdatera de kommande tio åren utan att svaren skulle behöva ändras. 
 
Jag har hört samma grejer för 15, 10, 5 & 1 år sen och det har ni med, när ni tänker efter. Så nu ska vi tänka efter. 
 
Vanlig bortförklaring #1 "Ja men du kan ju inte likställa några galningar och all feminism som är i grunden bra"
Svar: Johodå, det kan jag när dessa galningar har gjort anspråk på & fått positionen som opinionsbildare/ tilldelats maktpositioner inom offentlig förvaltning. Det är rätt få som ifrågasätter miljöpartiet som självutnämnda talespersoner för miljöfrågor, så varför ska vi ansvarsfriskriva Feministiskt Initiativ som företrädare för vänsterorienterad genusfeminism eller vår feministiska regering eller feministiska opinionsbildare som får spaltutrymme/tv-sofftid/projektpengar från våra gemensamma skattemedel. 
Det är inte gulligt eller acceptabelt när de som lever på att sprida sina ideer till offentliga organ som social- utbildningförvaltningar,  pushar sin radikala aktivistagenda som inte bara saknar vetenskapligt stöd utan har förklarat krig mot just akademin med en aldrig sinande ström skattemedel som vapen. 
 
Vanlig bortförklaring #2 "Ja men det är bara en fluga, det galna kommer att lägga sig av sig självt, motståndet ökar ju"
 
Svar: Det var en fluga innan -96 då man skrev in kravet att "aktivt motverka traditionella könsmönster" i läroplanen. Det var en fluga innan Nationella Sekretariatet för Genusforskning vid  bildades 1998 och fick regeringsuppdrag att jämställdhetsintegrera samtliga universitet (akademin är patient zero) och därefter samtliga myndigheter. Det var en fluga innan man började försöka lagstifta mot kritik av bl.a. feminism på EU-nivå, innan man på allvar började föra diskussion om att ge mer utrymme för det socialkonstruktivistiska perspektivet på läkarprogrammen, innan försvaret, trafikverket & pensionsmyndigheten började allokera heltidstjänster & projektpengar åt detta fullskaliga vetenskapsvidriga vansinne. Innan vi 2014 fick vår och världens första uttalat feministiska regering som nästa år tillsätter genusta... eh.. en jämställdhetsmyndighet (för att ett nationellt sekretariat vid ett av landets största universitet räcker inte tillräckligt långt in i våra privatliv) som ett sista eff you till skattebetalarna innan de förhoppningsvis avsätts för gott. Så om vi tittar tillbaka på en fringeröresle som gått från att spraya slagord på HMs underklädesaffischer till att styra över akademin & sitta i regering, hur tycker ni att det går med "flugans avtagande"? sådär va? 
 
Brukar cancer gå över av sig själv eller måste man upptäcka den tidigt, förgifta den med cytostatika & stråla sönder den för att ha en chans? 
 
Vanlig bortförklaring #3 "jamen sluta överdramatisera, det finns ju bra saker med tredjevågenfeminism som faktiskt hjälper kvinnor"
Svar: jaså ja, vilka då? Har våldtäkterna minskat de senaste 21 åren sen genuset tvingades på samtliga skolbarn och stalkade dem upp i vuxen ålder? Nope. Har högsta domstolen tagit upp fler fall av sexuellt våld eller våld i nära relationer? Nope. Har kvinnor börjat intressera sig mer för STEM-yrken? Nope. Det beror iofs på att välståndet har ökat, då gör vi nämligen oftare könsstereotypa val för at vi kan. Har kvinnors löner ökat? Absolut! Enligt medlingsinstitutet (2014) återstår ett ovägt lönegap på 5 % - no thanks to genus utan gammal hederlig marknadsekonomi och teknisk innovation som jämnat ut spelplanen & uppvärderat kvinnors talanger & input, för att inte tala om ökningen av kvinnors värdepapperssparande sedan nätmäklarna gjort aktiehandeln mer tillgänglig. Ingenting bra som har hänt kvinnor som grupp sedan 90-talet kan tillskrivas genusteori, genuspedagogik eller genusfolket. Däremot har det kostat oss pengar och enskilda kvinnor har hållits tillbaka på basis av marxistiska ideer utan vetenskapsförankring. Det är dags att låta entusiasterna betala sina experiment själva. 
 
Så nej, vi har inte sett peak genus, ja mer galenskap är att vänta, nej varken kvinnor eller män mår bra av det. Gör något. 
Till top